Botten med nya regler för topplistorna
Det är en affär som slår kraftigt i botten, skulle jag vilja säga.
När jag först fick vetskap om den besynnerliga uppgörelsen trodde jag nästan att Vision drog till med en fuling för att försäkra sig om att läsekretsen höll sig vaken. Nåväl, jag hoppades i alla fall.
Men tyvärr.
Om inte förr, så stod det ju i fredags förra veckan klart att den stora kvällstidningen verkligen sålt sig till Grammofonleverantörernas förening (GLF), att de köpt rätten att publicera topplistorna en dag före övrig media till priset av frikostigt tidningsutrymme.
Det är den nya ordningen. På fredagarna kan man läsa de aktuella listorna i Aftonbladet, medan man i övrig svensk press hittar dem först dagen efter. Och, som sagt, betalningen sker med tidningsutrymme. Första veckans leverans betingade det facila priset av tre nästan fullspikade sidor.
Det är så jag vill se det.
Det finns andra sätt.
I Visions nyhetsartikel gick Aftonbladets nöjeschef Ronny Olovsson i försvarsställning och hävdade med tungt eftertryck att tidningen minsann inte förbundit sig att serva GLF med sidutrymme. Några punkter om styrning av det redaktionella materialet fanns inte alls i inkluderat i dealen. Aftonbladet fick listorna exklusivt, punkt slut.
Jo, har man riktigt klarblå ögon så...
Ty naturligtvis har partnerskapet ingåtts för att GLF från sin kant tror, vill och hoppas att det ska bli stora uppslag. Och med en dags försprång gentemot konkurrenterna är det ju ingen fara att det inte kommer slås på stora trumman, vilket Olovsson mycket riktigt också bekräftade för Vision.
Det som tidigare fick en spalt, ibland med en "hallå där"-ruta, ibland med en halvsidesartikel, kommer nu att bli ett uppsvällt spel för galleriet. Topplistorna är ju ingen nyhet, utan en service, och den service som man nu tänkt sig bjuda läsarna på hade de kunnat hålla dem med tidigare också. Då hade det dessutom funnits en poäng, nu luktar det istället bara illa och vittnar om sällsynt svagt omdöme.
Oavsett vad de tror, oavsett vad de säger och oavsett vad uppgörelsen i sin helhet betyder, så har inte Aftonbladet ryggen fri. De har en apa, vi kan kalla den GLF, på ryggen.
När Expressen fick samma erbjudande hade de den stora, eh, fräckheten att ställa en del obekväma krav. Bland annat lär det ha frågats efter tillgång till siffrorna bakom försäljningsstatistiken, vilket ju inte är helt irrelevant. Kan tyckas. Likväl blev det tvärnit brakskit.
Aftonbladet däremot såg det inte ens som ett problem att de i och med uppgörelsen också tog på sig distributionen av annonspublikationen "Ny musik".
Om nu den etiska hållningen är så kutryggig som fallet ger sken av, så borde åtminstone en fråga ha ställts innan man tog svanhoppet ned i den galna tunna jag vill mena att man nu sitter i. Den lyder "finns det tillräcklig vinning att göra i förhållande till priset av sargad trovärdighet?"
Naturligtvis inte. I den mån det finns någon vinst över huvud taget, så är den marginell.
Listor är ju annars vad som kan kallas läsvärt. Det är sånt man kan hacka i sig på stående fot. Det blir mycket information på lite tid. Det kan vara såväl roande som intressant. Men att göra ett helt uppslag av den svenska försäljningsstatistiken varje vecka är, what we in sweden call, overkill och då är jag ändå en vän av listor.
Visst, GLF:s topplistor är inte min favoritkost och deras värde tål att diskuteras. Men jag sväljer dem, både av nyfikenhet och för att professionen kräver det, trots att de egentligen bara tillhandahåller en blind redovisning av vilka skitskivor som sålt mest respektive vecka.
Att det finns tusen och ett branschknep att påverka en skivas försäljning gör ju inte uppgifterna attraktivare, däremot skänker det viss tröst när man ser det ena halvfabrikatet efter den andra idiotiska nationalklenoden sticka iväg som raketer med tv-reklam och reapriser i bränsletanken.
Vad gäller Aftonbladets och GLF:s kuckelimuck så är det för övrigt inte säkert att sista ordet är sagt i den härvan.
Med det är i alla fall sista ordet i den här artikeln sagt.
Så jobbar vi med nyheter