Boëthius döljer sitt viktiga budskap i svårsnårig text
Den här boken kallas "oroman" och det är den sannerligen. Den handlar om en känd kolumnist som heter Barcelona och nu ligger döende. Berättelsen är rörig och delvis obegriplig.
Maria-Pia Boëthius, debattör och författare, nu med udden tiktad mot mediavärlden. Foto: Pawel Flato/Scanpix
Foto:
Jag läser ändå, tragglar mig igenom de 220 sidorna för att hitta Boëthius egentliga ärende. Gömd i boken finns en helt annan bok, en debattbok, där Boëthius säger intressanta saker. Några av dem ska jag här plocka fram. Det viktigaste gäller hennes eget yrke, journalistiken:
Chefredaktörerna har i dag bytts ut mot hantverksmässiga torpeder vars främsta uppgift är att höja upplagan. Och vi journalister har tilldelats den fantastiska rollen att utgöra grindvakter åt Makten, samtidigt som vi själva tror att vi är Maktens granskare.
Medan politikerna satts att fullfölja demokratinedrustningen och nedmonteringen av välfärdsstaterna skapar vi de nödvändiga hotbilderna för att de härskande ska kunna minska folkets makt och inflytande. Det vi berättar är Maktens berättelse vars innersta mål är att vi inte ska tänka själva. Vi är andliga eunucker som vet att följsamhet belönas.
Alla journalister, vare sig det gäller teve, radio eller press, är trimmade i att avfärda alla klagomål om medierna. Vi sprider myten att vi speglar den värld vi i själva verket bidrar till att forma. Medievärlden har inga granskare utom sig själva.
Vi uppfinner källor. Sen kommer vi undan med självuppfunna lögner genom att hänvisa till en källa som vi inte kan avslöja.
Maria-Pia Boëthius menar att medier som är beroende av reklam aldrig kan vara fria. Kommersiella tevekanaler lever till 100 procent på reklaminkomster, morgontidningar till 60-70 procent. Det är företagen som på det sättet är mediernas främsta uppdragsgivare, som det gäller att inte stöta sig med.
Varje tidning och teveprogram som har en målgrupp måste anpassa sig till den dolda målgruppen, reklamen. En tidning för kvinnor är dömd att dväljas bland mode, smink och hälsa och det första kvinnobudet: att alltid se yngre ut. Det dolda budskapet blir: Kvinna, hata dig själv!
Bland barnen har bildats obarmhärtiga hierarkier där kläder och prylar ger dem en plats bland vinnarna i klassen och på dagis.
Om politikerna säger Maria-Pia Boëthius att de står till svars inför folket vart fjärde år men inför medierna varje dag. En politiker ska i dag vara "tungt medietränad och utseendemässigt stajlad". Vi rensar ut alla slags oppositionella politiker som inte är följsamma mot mediernas dolda uppdragsgivare. De annorlundatänkande anlitar vi inte. Och en politiker som går till verklig attack mot medierna blir inte långlivad.
Boëthius är tydlig när hon ringar in den Makt som medierna tjänar. Det är "den klass som kom till makten på 1700-talet", dvs finansmannen, företagaren, kapitalisten, de som i dag är medievärldens ägare. De stridbara arbetsgivare som nyliberalismen förhärligar och som visar sitt mästerskap genom att kasta ut överflödiga anställda i arbetslöshet.
"När vi tog jobbet gick vi till sängs med fienden."
Hon kommer också in på religionen som instrument för förtryck. Om man avlägsnar gud från den amerikanska presidenten, från muslimska mullor, judiska bosättare, krigsherrar och påven, då ser man plötsligt vad de är: storhetsvansinniga, iskalla människor som givit sig själva frisedel från mänsklig medkänsla. En besökare från ett annat solsystem skulle dra slutsatsen att "gud" är en spridare av onämnbara fasor.
Ibland hittar Boëthius på nya ord. Språkvåld är ett. Staten har monopol på våld men medierna har språkvåldsmonopolet. Journalisterna är medielöpare.
Hon lanserar begreppet Mikod - Mäns Inbördes Kamp Om Dominansen. Mikod har sållat fram världens ledare, de som syns och de osynliga bakom dem, penga- och maktmännen. Ledare som inte bryr sig ett dyft om människor. För att till slut sålla fram George W Bush, den första riktiga världshärskaren någonsin.
Vad borde då journalisterna göra? De känner vanligt folk, de medievärdelösa, de 99 procenten som aldrig kommer i tidningen och inte ens får insändare publicerade. De i sin tur - vi alla - vet att den fenomenala energi som i dag ägnas åt att utveckla vapen och ting vi inte behöver i stället skulle kunna inriktas på att vårda planeten. Men här står de giriga i vägen, de som samlar på sig så mycket mer än en människa behöver. Och som skyddas av journalisterna, medielöparna.
Undertecknad har här vaskat fram det mesta av det som Maria-Pia Boëthius egentligen vill ha sagt. Och som hon skulle ha nått ut med om hon följt en av de regler hon fått lära sig redan som artonåring: Att skriva så att Nisse i Bagarmossen förstår.
En ny bok
Maria-Pia Boëthius
Mediatan
Leopard förlag
Mediatan
Leopard förlag
Så jobbar vi med nyheter