Bortglömd kung i en välkommen biografi

Efteråt har man förstått att vi skulle lära oss älska fosterlandet och bli villiga att försvara det. Överheten hade ju sina företag inom landets gränser. När svenska företagare blev multinationella blev fosterlandskärleken obehövlig och historieämnet i skolan likaså. Nu kommer det tillbaka i form av historien om kommunismens brott som ska få oss att blunda för kolonialismens och kapitalismens brott. Historieskrivning tycks alltid ha ett syfte. I det läget får vi en biografi över en bortglömd svensk kung. Det är en välkommen bok. Den som är intresserad av biografier har här en underhållande läsning. Den unge historikern Erik Petersson har gått grundligt tillväga. Han skildrar detaljrikt Karls liv från födelsen 1550 till hans död 1611 och redogör för hur olika historiker har bedömt honom. Gustav Vasas yngste son kämpade sig medvetet fram till kungakronan och kröntes 1607. Men när det nya seklet började år 1600 var hela Sverige redan i hans händer. Som exempel på den hänsynslöshet som gett boken dess namn nämns Linköpings blodbad år 1600. En senare avrättning får visa grymhetens grundlighet. Det gällde en man som blivit avslöjad som katolik. Hans armar och ben krossades. Sedan dödades han genom att hjärtat skars ut och placerades i munnen. Det skulle visa hur det kunde gå för den som höll på katoliken Sigismund, Karls konkurrent om kungakronan. Då som nu levde folk och överhet i skilda världar. Folket arbetade och beskattades. Överheten berikade sig och förde krig. Sverige hade en halv miljon invånare. Bönderna var skyldiga att göra dagsverken. Järn och koppar var exportvaror liksom hudar, tjära, trä och spannmål. Det gav medel till krigen. Där blev bönderna soldater som frös och svalt och ibland bara hade hackat gräs kokt i vatten att leva på. Karl var religiöst intresserad och bekämpade katolicismen. Prästerna hade till uppgift att undervisa folket i trosfrågor. Den som trodde fel eller levde fel blev pryglad med ris eller överöst med kallt vatten. Kristnandet gick trögt i Sverige. Gamla folkliga föreställningar var seglivade. Inte förrän vid 1600-talets slut stämde den folkliga och den kyrkliga tron överens, säger författaren. Att befästa gudsfruktan hos studenten var främsta målet när Karl utbildades. Först därefter kom sådant som språk, historia, geometri och eventuellt juridik. Som läsare undrar man om det kan lära oss något om dagens skola. Jag minns att ordningsreglerna för ett gymnasium på Söder i Stockholm ännu på 1950-talet började med orden: "Elev vinnlägge sig om gudfruktighet". Riskerar vi kanske med dagens religiösa friskolor att hamna tillbaka i medeltiden? Även överheten hade sina svårigheter på Karls tid. En av hans hustrur, Maria av Pfaltz, födde sex barn på åtta år. Endast ett överlevde och själv dog hon ung. Karl led av mardrömmar och tandvärk. Han dog 1611. I Nyköping som var huvudstad i hans hertigdöme betraktas Karl nu som en av de viktigaste gestalterna i stadens historia. I Linköping har han bara fått ge namn åt en oansenlig bakgata, Hertig Karlsgatan,

Information till våra läsare

Bortglömd kung i en välkommen biografi

Det här är en biografi över Karl IX. Den första såvitt jag vet. När historia var ett viktigt ämne i skolan fick man mest läsa om hjältekungar som Karl XII och Gustav II Adolf - och så Gustav Vasa och hans äventyr i Dalarna förstås. Karl IX nämndes knappast.