Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Början lockar läsaren

Kultur och Nöje2008-11-14 03:00
Sven Wernström
I tidskriften Sverigekontakt hittar jag en artikel av litteraturvetaren Ulla Berglindh: "Om häftiga börjor och happy ends". Hon ger exempel på hur författare försökt fånga intresset på första raden och tvingat läsaren att läsa vidare.Det mest kända svenska exemplet är från Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga: Äntligen stod prästen i predikstolen. Vadå äntligen? Vilken präst? Vad har hänt?Själv har jag skrivit så många böcker - alltför många! att jag inte skulle hinna läsa igenom dem under den tid jag har kvar. Men jag kan titta på hur de börjar och se vilka jag skulle kunna bli nyfiken på.När jag skrev historia från vikingatiden försökte jag låta som en runsten: Det här är historien om trälpojken Halte. Kort och rytmiskt. En bok med historia från främmande land börjar: Det var sommar i den lilla staden Nasaret.I nuvarande deckartider anses dödandet vara spännande. Men även andra slags berättelser kan använda döden för att väcka intresse. I en av mina böcker är en värnpliktig ute och åker tåg. Boken börjar: Mannen framför Anders lutade sig tillbaka och sa: - Jo, jag undrar om du skulle skjuta mej om du fick order att göra det.1959 skrev jag en deckare. (Varför fortsatte jag inte med det, då hade jag kunnat vara miljonär nu!) Den här börjar: Alla tidningsmän jag känner går omkring med en oskriven roman.Om man skriver science fiction kan man börja lugnt och sakligt, som om det är något alldeles alldagligt som händer: Från himlen föll ett ägg.För 25 år sedan föreslog min förläggare att jag skulle skriva en läsebok om Sverige, ett slags nutida Nils Holgersson. Jag satte igång: Torsdagen den 14 mars visste Nicke ännu inte att han skulle ut och resa och bli berömd. Den resan växte ut till tre tjocka volymer och blev alldeles för dyr att användas i skolan. Mitt största misslyckande.Ibland har jag skrivit i sagoform, både för barn och för vuxna. När en bok börjar: Nu ska jag berätta en saga som är alldeles sann, då anar man att det nog är lite si och så med sanningen. En av de böcker jag fortfarande minns att jag varit lite stolt över börjar så här: I ett fjärran land långt borta från Orienten levde herr Jakopp Styx. Det gör han inte längre. Här skymtar döden igen, liksom i den här första raden: I nästa vecka fyller jag hundra år. Äldre bör ingen människa bli.Det här var några exempel på hur jag inlett böcker för att locka läsaren att läsa vidare. Det finns också en inledning som jag alltid kommer att skämmas för: Sven och Henry lämnade Bromma flygfält en solig vårdag. De voro på gott humör... Det var 1945, min första bok, skriven med plurala verbformer. Usch! Litteraturvetaren Ulla Berglindh ger också exempel på hur berättelser kan sluta. Här kan jag nämna det av mina bokslut som jag är mest belåten med: Sverige är vackert och rikt men det ligger i rövarhänder. Det skrev jag 1987 och det har bara blivit sannare med åren.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje