Borde inte fler dela på kakan?

Och nu är alla förbluffade och arga. Det handlar alltså om pensioner och bonuspaket. Nu förväntas vi vara brinnande ilskna. Vad jag undrar är varifrån detta chocktillstånd kommer? Är det här nytt liksom? Eller har inte den som haft mest fått mest hur länge som helst? Ekonomiska krisen har väckt raseriet. Ekonomiska krisen har också banat väg för chefer som avstår bonusar... på grund av den stora portion medkänsla de har (och inte alls bryr sig om sitt PR-anseende). Men när är det försvarbart för någon att tjäna mer pengar än tre anställda inom vården? Är mänskliga värden mindre värda i tider av välstånd? Borde inte fler dela på kakan när det finns mycket kaka att ta av? Bättre sent än aldrig kan det heta. Men det sjuka är att när det ekonomiska läget vänder, då kommer det återigen vara acceptabelt för någon att tjäna mer än 100 000 i månaden medan andra lever på mindre än det per år. De kommer sitta där, näringslivets toppar, och rationalisera bort sina monsterbehov. För det är ju faktiskt viktigare att vara med och producera prylar till ett hem, som inte har någon funktion, än att ta hand om personer som inte längre kan gå på toaletten själva. De i toppen måste ju kunna konkurrera. Ja, det är väl ett cyniskt sätt att se på saker. Men jag tänker fortsätta tro att pengar föder begär och girighet. Beviset finns redan, inte ens under svåra förhållanden kan styrelser sluta belöna sig själva. Så medan skattebetalare världen över betalar så att företagen som grävt sina egna grav genom att överbetala chefer/toppar, fortsätter ekonomin att gå åt helvete. Och lita på att ingenting förändras på sikt. Låginkomsttagare och medelinkomsttagare bekostar girighet och begär. Allvarligt talat, vem behöver så mycket pengar? Svårt att sätta en gräns men till och med 40 000 i månaden är en hög lön om man inte har extremextravaganta behov. Ingen har ju det egentligen. Ingen behöver en gigantisk herrgård. Ingen behöver tre sportbilar. Ingen behöver egentligen mer än 40 000, som exempel, i lön varje månad. 100 000 i månaden är en omoralisk och oetisk summa i tider då människor dör av hunger. Sådana tider har vi haft ungefär så länge som vi bebott planeten. Jag tycker det är dags att radikalisera vårt system, inte nog med att avstå bonusar och fallskärmar, det är dags att sänka toppchefers ofantliga fantasilöner. Om IF Metalls medlemmar kan ta sänkningar, då kan de mest välbärgade också. Allt är möjligt om man försöker! Jag får sänka mig och citera en poplåt av gamla australiska popgruppen Savage Garden: "I believe the struggle for financial freedom is unfair, I believe the only ones to disagree are millionaires". Fritt översatt: "Jag tror att kampen för ekonomisk självständighet är orättvis, jag tror de enda som inte håller med är miljonärer".

Information till våra läsare

Borde inte fler dela på kakan?

Först var det Volvo. Nu senast SEB och AMF pension. Dessutom rapporterar en del medier skeptiskt om EU-parlamentariker som kanske ska få tjäna 80 000 kronor i månaden.