Bonniér från början ger kunskap
OLLE BONNIéR Grafik och teckningar 1947-1980 Norrköpings Konstmuseum
Ett grafiskt blad har blivit tredimensionellt, en av Olle Bonniérs välkända former, Fanbäraren. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
Snart 80 år har Olle Bonnié funnits mitt i allt som hänt och händer i vårt konstliv, väl representerad på de flesta museer och en säker pärla i många samlingar. I Norrköping aktuell som medlem i 1947 års män i den stora utställningen om imaginister och konkretister på Konstmuseet, nu också med särskild närbild i lilla grafikgalleriet där museet visar en stor del av de egna skatterna vad gäller hans grafik och teckningar.
Utställningen ger ett värdefullt tillägg till konstnärens historia och vad som skett genom decennierna.
Vi möts av det där partituret, plingande som små punkter i en rymd, utan början eller slut - till den där enda som då blir både-och. "Mindre är mer" tänker man idag och attraheras av den oändliga lockelsen att få sjunka ner i det rena, avskalade - som om tillfället tas tillvara naturligtvis visar sig innehålla allt. För några år sedan spelade tonsättaren Karl-Erik Welin Bonniérs partitur i en unik konsert på museet.
Konstnärens första grafiska verk är en färglito från 1948, Konkretion. Också här förs tanken till partitur, samtidigt som den är ett uttryck för hela Bonniérs konstteori om plan, abstraktion, balans och spelande dimensioner. Ett påstående om hur "den nakna sanningen" skulle uttryckas. Vi får även se Fuga, den tidigaste enkla, den han arbetade vidare med senare, i bakgrunden anas Mondrian och hans krets av teosofer.
Olle Bonniér föddes i Los Angeles, skolades hos Grünewald, kom på 50-talet att företa avgörande resor till Spanien, med Picasso och Guernica, på 60-talet till Mexico där han inte minst tog intryck av indianerna och filosofin om de fyra elementen. Den rena, klara formen är central för 50-talet, därefter blir bilden mer gåtfull, orolig och dunkel för att senare återgå till ett nytt ljus.
Bland teckningarna finner vi nu strävan, idéflödet och kommentarerna som ger närhet. Men också i de konkreta bilderna finns en stark puls, Bonniér har analyserat och slå fast sina visserligen oavlåtligt spännande teorier om konst och särskilt konkretism, men ändå: det här är sensuellt, dynamiskt, laddade kraftfält som har sin egen klang, igenom alla tider. Rörelsen är alltid närvarande.
Säkert finns ingen motsägelse i detta, men man får en påminnelse om att också den konkreta konsten kan rymma tät färg, runda former (membranet från 40-talet är närvarande på flera håll) heta pulseranden och det känsligaste ljusspel.
Naturen är ur konstnärlig synpunkt ett rikt kaos - målningen en organiserad enhet. ´
OLLE BONNIER
OLLE BONNIER
Så jobbar vi med nyheter