Bok om sorgearbete
Den 26 februari 1999 förändrades Birgitta Tergils värld på många sätt. Hon var då rektor på Rambodalsskolan och fick ta emot det första samtalet om minibussolyckan där nio människor omkom. I fredags kom hennes bok Kraft i kaos. En bok som påminner men också bearbetar den svåra händelsen.
"Som rektor och chef för den skola där olycksbussen hörde hemma fick jag oundvikligen ta ett mycket stort ansvar. Det är det största och tyngsta arbete jag någonsin ställts inför", skriver Birgitta Tergil i sin bok. FOTO: HASSE JOHNSSON
Foto:
Det är ingen tjock bok överfull med text. Men de få orden säger så mycket mer och tar lång tid att smälta. Tillsammans med illustrationer av Elsa-Maria Nillroth är innehållet känslofullt och starkt. Men syftet med boken var inte bara att påminna och beröra utan att även förbereda inför eventuella framtida sorgearbeten.
- Jag vill dela med mig av mina erfarenheter och funderingar, varje ord är vägt på guldvåg. Det är så mycket man vet efteråt som man egentligen behövt veta innan, berättar Birgitta Tergil på sitt kontor i Lindö och tittar på illustrationerna.
Idag arbetar hon främst med fortbildning för pedagoger i sitt privata företag Pedagogpunkten. Men sorgen efter händelsen för fyra år sedan finns fortfarande kvar. Hon lämnade skolan ett och ett halvt år efter händelsen men är fortfarande kvar i tankarna.
- Sorgen lämnar mig aldrig någonsin. I ett sorgearbete måste man lära sig att leva med den, förklarar hon men poängterar att det är hennes erfarenheter och funderingar.
Arbetet med boken har i mycket fört henne tillbaka till händelserna och det har ibland varit tungt. De fyra åren har försvunnit och Birgitta Tergil har i tankarna varit tillbaka.
Boken innehåller en kort beskrivning över händelseförloppet, Birgitta Tergils reflektioner och hur man ska hantera sorgearbetet. Den riktar sig främst till företag, skolor och församlingar. Den har också varit en del av sorgearbetet för Birgitta Tergil.
- När sånt här händer önskar jag att det fanns ett stödperspektiv på längre sikt och då handlar det om år.
Händelsen har påverkat och förändrat henne som person. Hon har börjat leva mer i nuet och att njuta av vardagliga ting.
- Som att gå ut i skogen med min hund, det kan vara helt underbart för jag vet att vi bara har allt till låns. Jag skjuter inte längre fram allting. Skaffa hund var något jag planerat till senare. Men idag kan jag njuta av allting, konstaterar hon.
- Men det är individuellt. Hur man bearbetar sorgen är olika och en del kanske inte kan leva med den, fortsätter hon och avslutar med att läsa upp ett citat av Theodor Kallifatides som också finns med i boken: "Låt sorgen bli en blomma - inte ett varigt sår."
- Jag tror att jag har lyckats med det. Men sorgen kommer alltid att finnas där i bakgrunden, avslutar Birgitta Tergil.
Så jobbar vi med nyheter