Boella och Toluf filmar en dröm
Bobo produktion, den leds av Boella som egentligen är Boel. Boel Zetterman som gör dokumentärfilm och bor i våra trakter, i en gammal skola som också varit glasmästeri, strax utanför Valdemarsvik.
"Det är dokumentär som är min grej, det jag har utbildats för. Spelfilmer är så extremt pressade i tid, det är något annat", säger Boel Zetterman. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
- Vänta på bilden, sa läraren på Dramatiska institutet, säger Boel. Det kan ta en vecka, en månad eller två, men den kommer!
Så skrattar hon och säger att nog tar det tid att göra film, men inte kan man hålla på så där. Verkligheten behöver allt lite hjälp på traven för att den ska te sig just - verklig.
Boel är alltid på jakt efter en berättelse.
- När jag flyttade hit till Viken och Douglas, (maken) så stötte jag på den här hästen. Det är en nordsvensk som heter Tolof och på något sätt fastnade jag för den och idéerna började så småningom ta form.
Det blev en berättelse om en människa och en häst som tillsammans gör något som innebär en förändring, ett minnesvärt luft i livet. Hästen och flickan ska uppträda på cirkus.
<b>Hästflicka</b>
Bakom den här idén finns en "gammal" hästflicka som är Boel själv, en farfar hon minns som hästkarl, den fria och obekymrade hästen, en hästtämjare, en make som kan sköta den lätta filmkameran, här finns en bekant med jobb på cirkus, andra bekanta som inte är främmande för branschen, någon som kan ljud, ett par som fixar musik, en dramaturg.
Bakom det här teamet finns TV som medproducent (Björn O Henriksson) och pengar från Filminstitutet och Film i Öst.
Så gör man alltså film.
- Jag kanske har ett rätt gott rykte, säger Boel försiktigt. Mina budgetar brukar hålla och det uppskattas visst.
Tolof och hans mormor bor en bit ifrån. Men på gården finns två av filmens statister, ett par varmblod som Boel är fodervärd för. Filmen utspelar sig runt gården men framför filmteamet ligger ett besök i Tunisien.
- Där finns en gammal hästhållartradition vi ska undersöka och dessutom är det ju ett stort filmland, säger Boel. Där spelades Star Wars och sådana filmer in. Jag har flera kontakter där och det ska bli en väldigt spännande jobbperiod.
Dokumentärfilm är en genre som inte få så mycket uppmärksamhet i Sverige. TV visar den, den kommer med på någon festival och så brukar det inte hända så mycket mer.
Men bakom ligger som i fallet Cirkushästen flera års arbete.
- Ändå är det dokumentärer jag vill arbeta med, säger Boel. En lång spelfilm har ett extremt pressat tempo och det är något helt annat. Men jag har skrivit manus, fast det är alltså inte produktioner jag vill göra själv.
Boel och Toluf ska kämpa mot oddsen.
"Två halvfeta, halvvilda varelser som tillsammans ska lära sig något" säger hon själv i filmen.
- Han är som jag, bångstyrig, envis, lite tjurig. Toluf gillar att äta och gå och stöka, men gillar inte att jobba, men nu har han blivit följsam och duktig ... och nu finns femton färdigklippta filmminuter. Det blir ett kammarspel med klassisk dramaturgi, en kamp mellan viljor. Det är så jag jobbar, jag sätter en dokumentär i scen och har ena benet i fiktionen.
- En grej är också att det är fifty-fifty med tjejer och killar på filmskolorna, men det är verkligen inte kvinnliga filmare som blir producenter sedan.
Film är allt säger hon.
<b>Mitt i flödet</b>
- Där finns berättelsen, dramatiken, ljudet, miljöer, klippningen, bilden, allt det jag vill arbeta med. Jag tror att min stil är musikalisk, jag har spelat i ett tjejband, inte alls bra, men väldigt kul och jag tycker jag har känsla för rytmen eller flödet, jag arbetar i ett flöde. Låter det flummigt? Men det är det inte, jag vet precis vad jag gör och här får jag arbeta långsamt och reflekterande, det är drömmen. Så vet jag att den här filmen vill bli gjord!
Idoler, frågar vi. Hur är det till exempel med kvinnliga förebilder?
- Jag kommer inte på någon kvinna som jag vill jobba som, men Tom Burton, han är en filmregissör som jag tycker väldigt mycket om. Men jag älskar att se välgjord film över huvudtaget. Fast det blir på video här ute på landet.
Så jobbar vi med nyheter