Bluesens alldeles egna festival

BLÅ KAKTUS BLUESFESTIVALArtister: Slidin´ Slim, Boogie Leg, Sick´n Blues, Monotones, Blueshealers, Showbiz Blues & Dansare från Linköping Rhythm & SwingDatum: 19 oktoberPlats: Dynamo

Linköping Rhythm & Swing dansar en sorts ”tagdance” där två dansare hejas på av de övriga som står i en ring kring de dansande. Sedan är det fritt fram att ”tjuva”!

Linköping Rhythm & Swing dansar en sorts ”tagdance” där två dansare hejas på av de övriga som står i en ring kring de dansande. Sedan är det fritt fram att ”tjuva”!

Foto:

Kultur och Nöje2013-10-21 15:18

Det började lite försiktigt med pop-rock bluesbandet Showbiz Blues vid sjutiden på lördagskvällen, men vid midnatt och fyra bluesband senare med bluesmotorn Slidin´ Slim från Linköping som eldat upp de dryga 200 i publiken till bristningsgränsen kunde man skära atmosfären med kniv! ”Bluesdansarna” från Linköping Rhythm & Swing droppade svett på dansgolvet och alla stortrivdes.

Det är djärvt att arrangera en bluesfestival med enbart östgötaförmågor, men bluesföreningen Blå Kaktus med pianisten Göran Hanning i spetsen tror på sina bluesband. Medan ljudnivån tillåter samtal vid borden i konsertlokalen får jag några ord med två damer som upptäckt bluesen sent i livet.

– Jag trodde det var något långsamt och tråkigt, men det var det inte, säger Marianne Löfgren från Norrköping. Vi hörde Boogie Leg under Kulturnatten förra året och fastnade direkt. Tidigare lyssnade vi mest på tradjazz, fortsätter hon. Ännu längre tillbaka var det rock för hela slanten med Elvis Presley.

Bluesdans

När väl banden börjat lira är det omöjligt att samtala vid borden. Och varför ska man göra det när man har ett bluesband att lyssna till… eller dansa till! Festivalen arrangeras bl.a. tillsammans med danssällskapet ”Linköping Rhythm & Swing”, ett 40-tal dansare som specialiserat sig på en relativt ny dansstil; bluesdans! Under lördagen arrangerades bluesdanskurs i lokalerna med instruktörer från Malmö.

När musiken övergår från Showbiz Blues rockblues a la Fleetwood Mac till söderköpingsbandet Blueshealers råare och mer genuinare blues, så fylls dansgolvet av dansare. Stilarna är olika, lika många som dansparen. B.B. Kings ”The thrill is gone” får dansarna att sväva fram och bandet inspireras i sin tur, vilket flera musiker vittnar om under kvällen. Dansparen fäster inte något intresse vid att banden slutar spela och att pausmusiken tar vid.

– Bluesdans är ganska nytt i Sverige, säger Staffan Flatvad, som rest till Norrköping från Stockholm för att delta i tvådagarskursen i bluesdans.

– Den kommer ifrån amerikanska södern, fortsätter han. Det är en ganska intensiv dans och kräver ett visst förtroende mellan förare och följare. Dansen kan beskrivas som swingens tango! I Sverige finns bara 100-200 personer som dansar bluesdans.

Olika bluesstilar

Med Monotones från Norrköping skruvas tempot upp ytterligare. Fast nu är det kanske mer rock a la Bill Haley, Little Richard och rhythm & blues med honkande tenorsax och rullande piano. Göran Hanning har fått hoppa in för bandets ordinarie pianist.

– Jävlar, vad det svängde ropar en i bandet efter att ha avslutat Roy Browns ”Cadillac Baby”!

Bluesbegreppet inbegriper en mängd stilar. Gränserna mellan traditionell blues, rhythm & blues, 50-talsrock typ Fats Domino, Little Richard och Chuck Berry är hårfin, vilket demonstreras under kvällen.

Det som brukar härledas till Mississippi-deltat är Slidin´ Slims hemmaplan. Med sina slideguitars och sitt munspel äger han scenen. Han heter egentligen Anders Landelius och kommer från Linköping och har samarbetat med norrköpingsbandet Sick´n Blues sedan mitten av 90-talet. Musiken är tung och intensiv. Man tror sig förflyttad till lada på en bomullsplantage under 1920-talet. Dansarna som vilat sig lite, är åter uppe på dansgolvet. Efter en stund kommer bandet in och Slim tar fram munspelet. Kanske kvällens bästa framträdande.

Bara tre kan leka så

Kvällen avslutas med trion Boogie Leg från Norrköping. Här är det ”riktig” blues med förebilder som Freddie King och Muddy Waters som gäller. Sångaren och gitarristen Johan Wigge är stark i sin sång och sitt gitarrspel. Bluesklassikerna avlöser varandra och musikerna verkar outtröttliga. Nu har dansarna fallit i koma och endast en ensam ”dansare” ur publiken håller fanan högt med en högst egensinnig och improviserad dans.

Hanning nöjd

När klockan passerat midnatt är det slut. Ett par unga gitarrister försöker jamma lite och får hjälp av ljudteknikern som satt sig vid trummorna, men såväl musiker som publik har gett allt och orkar inte mer.

Inte heller Göran Hanning har mer ork.

– Nu är jag trött, konstaterar han med tunga ögonlock. Vi har haft ungefär 200 besökare, så det går runt och kanske till och med någon tusenlapp plus!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!