Blodiga släktfejder i 20-talets Albanien inte längre främmande
Ismaïl Kadaré"Grymma April"Bonniers
Gjorg bär ett svart sorgflor på sin arm, ett dödsmärke likt ett träd som markerats för fällning, något som väcker intresse hos kvinnor som ser honom. En av dem är den vackra Diane som tillsammans med sin man Bessian Vorpsi gör en lyxresa i vagn där Gjorg vandrar.
Det är i tjugotalets Albanien. Högplatån står utanför statens kontroll, förkastar lagar, domstolar, polis och juridik och behåller sina egna uråldriga regler.
Alla manliga bergsbor är beväpnade. Deras välgångsönskning till en nyfödd pojke lyder:
Måtte han få ett långt liv och dö av ett gevärsskott!
Möter man ett brudfölje vet man att det någonstans i packningen ligger en patron som brudens föräldrar lagt dit, en patron som maken har rätt att skjuta hustrun med om hon försöker lämna honom.
I ett hem som har den tunga plikten att hämnas en död hänger man upp offrets blodiga skjorta. Om den hänger så länge att blodfläckarna gulnar börjar folk säga: Titta, den döde har bråttom att bli hämnad!
Det värsta är att förlora hedern. Hedern försvaras med blodshämnd.
Men ibland kan ett fall vara så invecklat att man måste kalla på en uttolkare av sedvanerätten. En ogift flicka har blivit med barn och blir dödad av sin egen familj.
Kanske bör de också döda den unge man som gjort henne med barn? Då upptäcks det att fostret som flickan burit varit av mankön. Flickans familj har alltså dödat en gosse som tillhörde den unge mannens familj som väl därför bör ha rätt till blodshämnd på flickans familj?
Uttolkaren av sedvanerätten heter Ali Binak. Ett annat fall han ställs inför gäller en fattig man som fått sin hustru våldtagen av tre rika bröder. Den fattige riskerar att få hela sin släkt utplånad om han drar igång blodshämnd.
Ali Binak ställer de tre skyldigas klan inför ett val.
Antingen får den fattige mannen lägra de tre våldtäktsmännens hustrur i tur och ordning eller också får han avrätta en av de tre utan att det ska leda till blodshämnd. Ett spännande val.
Spännande är också hur det ska gå för Gjorg. Hans frist går ut i mitten på april. Än är han trygg när han går att betala sin blodsskatt. Fursten som ska ha pengarna är bekymrad över att nya idéer tränger upp i bergen och inkomsterna minskar.
Han har en blodsintendent som för bok över alla mord och påminner folk som har blod att återta så de inte glömmer att hålla vendettan igång.
- I våra dagar har blod liksom allt annat blivit en handelsvara, säger Bessian Vorpsi till sin vackra fru Diane när de åker omkring och studerar bergsbornas vanor.
Den kultur som Kadaré beskriver skulle vara helt främmande för oss om vi inte i våra dagar upplevt hedersmord och släkttyranni inom våra egna gränser.
Den här boken är utmärkt översatt från franskan av Dagmar Olsson. Men den är skriven på albanska, ett språk som inte liknar något annat i den indoeuropeiska språkfamiljen och därför har få översättare.
Så jobbar vi med nyheter