GYLLENE DRAKEN
Av: Roland Schimmelpfennig
Regi: Thomas Müller
Scenografi och kostym: Mats Persson
Skådespelare: Caroline Harrysson, Per Larsson, Olle Sundberg, Peter Sundberg, Stina von Sydow
Samproduktion Fria Teatern och Östgötateatern
Spelperiod: 6 april - 27 april Norrköping
Några wokpannor, en guldgul drake och en röd tyglampa. Och några upphöjningar på scenen. Det räcker för att skapa en Kina-Thai-Vietnam-restaurang i botten av ett hyreshus någonstans i Europa. Människor på olika trappsteg i samhällshierarkin och i olika skeden av livet bor i huset. Och alla äter de mat från Gyllene Draken.
Särskilt gyllene är nu inte tillvaron längst ner, i take away-restaurangen, med sitt uppdrivna tempo. Fyra asiatiska kockar svettas som slavar i chiliångorna, medan den femte kocken, tillspetsat spelad av Caroline Harrysson, vrider sig av plågor. Han har tandvärk, men är papperslös och vågar inte söka vård.
Med breda och kraftfulla penseldrag målas en stark, skruvad och smärtsam bild av vår samtid. Av förtryck, förnedring, trafficking, papperslösas utsatthet, globalisering, rasism, frustration över åldrande och stereotypa könsroller.
I handlingen finns två kinesiska syskon som kommer till Europa i hopp om bättre liv, men de får betala ett högt pris i mänskligt lidande. Vi möter också två flygvärdinnor som reser över världen utan att uppleva den, det ofrivilligt gravida unga paret, den gamle mannen som önskar sin ungdoms potens tillbaka, den sliske snabb-livs-ägaren och den alkoholiserade, bedragne och aggressionsdrivne mannen i 40-årsåldern.
Det är genom den kariesangripna tanden som människors öden knyts samman i denna berättelse, där fabel möter skröna som möter 2013. Snabba scenbyten liknar tv-zappande mellan kanaler, medan spelstilen påminner publiken om att det är teater vi ser (bl a läser skådespelarna upp manusanvisningar).
Men det skapar ingen påtaglig distans, tvärtom känns uppsättningen medryckande. När Schimmelpfenning vill skapa identifikation och medkänsla drar han sig inte för provokationer. Bland annat provocerar han fram äckelkänslor när en av flygvärdinnorna får tanden i sin ingefärskryddade soppa. Hon sparar den - och stoppar den i munnen för att känna tandens håligheter och smak av blod. Det kostar på att känna den andres smärta.
Skådespelarinsatserna, med sekundsnabba karaktärsbyten, är bara att applådera. Det är skjuts och briljans i skådespeleriet. Tempot sackar inte.
Trots all mänsklig misär är pjäsen ändå underhållande. Den drastiska humorn mejslas fram med pantomim, överdrifter och könsöverskridande rollinsatser. Kvinnor spelar män och män spelar kvinnor. Exempelvis Peter Sundberg och Per Larsson leende flygvärdinnor är uppiggande och kul.
Detta samarbete mellan Östgötateatern och Fria Teatern och smular sönder talesättet "ju fler kockar desto sämre soppa". Den skruvade cross over-anrättning som lagas till på Gyllene Draken är stark och frisk, med en märklig eftersmak av blod och tårar.