Blev drömmen kvar i hemlandet?
Det livaktiga samarbete som Arbetets museum har med landets arbetslivsmuseer har efter två år resulterat i den stora utställningen Drömmen om ett bättre liv. Här försöker man ge en vision av hur drömmen så ut när människor flyttade till Sverige - som värvad arbetskraft eller av andra skäl - och hur verkligheten blev.
Och allt har sagts förut, många gånger och just här.
Vanliga människor får berätta, de kommer från Finland, från Chile, från Jugoslavien.
Efter intervjuer har det blivit utställningar över landet och här har de hämtats från fyra ställen, Borås, Fagersta, Rydal och Hagalund.
<b>Livsöden</b>
Utställningens fasta bilder utgörs av det här visade stora fotot från Algots, av några symaskiner, av rader med "flaggor" med porträtt där människor som intervjuats visas på bild med något talande utdrag ur sin berättelse. Människoöden, nu både på svenska och deras olika hemspråk. De representerar de 17 olika arbetslivsmuseer som är med i projektet.
I Borås och Rydal handlar det om "sömmerskeland", från Fagersta om stålverket och från Hagalund de stora tvätterierna dit bland annat ett 50-tal balter kom efter kriget. Här har historien kunnat berättas sedan någon 1970 hittade en bildlåda, något som blev grund till tvätterimuseum i Hagalund.
"Lugnt på finska festen" kan man se hur en något besviken tidningsredaktör kunde rubricera en text i Fagerstaposten.
Där finns också en historia.
<b>Olyckor</b>
Det blir kanske mest spännande om man fördjupar sig i någon persons livsöde. Vi ser bilden av en chilensk kvinna först drabbades av kuppen i hemlandet. Nu sitter hon i det nordligaste Sverige med tre köksklockor på väggen: en för tiden i USA, en för hennes Chile och en för Sverige. Så hon vet när hon kan ringa vart. I hennes sorgliga öde ingår språkförbistring som gjorde att hon inte förstod hur allvarligt det var att gå till jobbet när det var strejk, hur det ledde till att hon fick uppgifter som knäckte henne och hur kort vägen var till att bli fast med sjukbidrag. Och med en värld mellan Umeå och Sydamerika.
Hennes dröm kanske blev kvar i hemlandet.
En annan kvinna ropar i texten, "tack Sverige!" Här slog åtminstone en del av hennes dröm in, hon fick ett bättre liv.
I utställningens centrum, på en röd matta, ska det ordnas möten och seminarier där olika invandrarföreningar är värdar. En film finns naturligtvis och en katalog.
Grundtanken är att påminna om hur absolut nödvändig invandringen har varit för att Sverige skulle utvecklas till ett välfärdsland. Nu domineras debatten, anser utställarna, av att man ser invandrarna som problem.
Det första programmet är möte med assyriska kulturföreningen söndagen 13 oktober.
Så jobbar vi med nyheter