NORRKÖPING
Den kommande skivan ”I förhållande till” har växt fram här på den slitna herrgården på Kvillingeslätten. Platsen andas bohemiskt lugn och kreativitet, men vägbruset hörs på avstånd.
Här bor några ur Den svenska björnstammen tillsammans med kompisar från Slagsmålsklubben.
Det var också här bandet fick vila upp sig efter den senaste hektiska turnén och enorma framgångarna med debutalbumet. För att få tillbaka lusten krävdes ett års regelrätt semester, eller "fri lek", som de säger.
– Det var lite som med en brunn. Man måste gräva lite djupare för att den ska rinna till. Vi behövde få in lekfullheten igen, säger Klas Isaksson.
– Vi hade jobbat lite för hårt i ett år. Det var verkligen så att man inte såg några möjligheter, man var ganska körd. Jag blev påverkad psykiskt och blev stressad, säger Åke Olofsson.
– Man var tvungen att stänga ner allt och starta upp det igen. Men det var så mycket att stänga att man inte hade starta upp-fasen i sikte ens, säger Klas.
För att inte krama musten ur sig själva igen har Den svenska björnstammen dragit ner antalet spelningar. Senast gjorde de 75. Nu gör de bara 20. Bland annat spelar de på Traenafestivalen – en musikfest på en norsk ö belägen ovanför polcirkeln ute i Atlanten, men också svenska Emmabodafestivalen och Bråvallafestivalen. Dessa tre festivalspelningar rankar de högst under den kommande turnén.
– Emmaboda var den första som bokade oss. Då blir det en sorts samhörighet, säger Kim Dahlberg.
Självklart ser de också fram emot Bråvallafestivalen.
– Själva festivalen var trevlig, men det var ju lite barnsjukdomar, konstaterar Kim som jobbade på förra årets festival.
– Men tyskarna fixar det där. Det är lösa eller dö. Vi var på Hultsfred och där märktes det hur skickliga FKP Scorpio var när det handlade om logistik, säger Åke.
Även musiken har lugnat ner sig. Som en motreaktion på genombrottsskivan "Ett Fel Närmare Rätt” blev nu också soundet ett annat, med lägre tempo. Takten, som mäts i bpm (beats per minute) har sjunkit från ett snitt på omkring 128 till mellan 68 och 110.
– Ambitionen var att göra ljudbilden lite luftigare. Lite James och Karin (från barnprogrammet Djurens brevlåda, reds anm). Det är så fina produktioner i de låtarna, säger Åke.
– De ger nog en försmak av hur det ska låta nästa gång vi går in i studion, säger Klas.
Men så var det även med förra skivan, påtalar Åke. En av de senare låtarna på den blev "Svalkar vinden" som går ned i tempo.
– Den pekade liksom åt det håll vi var på väg på det här albumet. Man gör låt efter låt och hugget där man säger att man är klar är egentligen lite konstlat, för man fortsätter ju att göra musik hela tiden.
Hur känns det då inför skivsläppet?
– Vi är ganska duktiga på att inte tänka på sådant som gör en nervös. Man hade känt sig mer nervös om det inte varit en bra skiva, säger Klas Isaksson.
Men den är bra?
– Ja, den är väl genomarbetad, säger Kim Dahlberg.
Inkomsterna från tidigare turné och skiva har bandet använt till att omvandla kollektivet till ett aktiebolag, som sedan dess betalar ut månadslön till alla medlemmar.
– Man kommer närmare och får möjlighet att ha direktkommunikation. Det är en del av syftet, säger Klas.
Samtidigt skapades en regel om att den som inte vill inte ska behöva gå till jobbet.
– Man är själv bäst lämpad att fatta de besluten. Det är ett sätt att se till att ens vänner mår bra. Det är många moment som inte blir bra om man försöker tvinga fram dem, säger Klas.
– Vi vill göra det här ganska mycket allihopa. Om man inte ställer upp någon gång, så får man dåligt samvete. Det är en bra piska. Det behövs inget mer för att få det att fungera. Moroten – att få möjligheten att jobba med det här – är så pass rolig, menar Åke.
Men, handen på hjärtat, hur funkar det att bo, leva och skapa ihop?
– Ganska enkelt. Jag har alltid gillat att ha studion på mitt rum eller sova i studion. När jag får en idé vill jag omsätta den skitfort, annars försvinner den iväg. Då är det viktigt att vara nära studion, så det är en väldigt bra lösning för mig.
Kollektivhuset är en gammal herrgård med anor från 1700-talet, som i framtiden ska ge plats åt järnvägen. Därför hyr de med rivningskontrakt ett år i taget.
– Vi trivs väldigt bra. Vi har nog aldrig varit så här samlade, säger Kim.
– Mina föräldrar har påpekat att jag är mer rofylld sedan där här huset kom till. Vi hoppas att vi får vara här ett tag, tillägger Klas.
011 – 200 454