Bilar och kors

Utsikten gäller från gamla Berzeliusskolan på Plankgatan där flera av Norrköpings-
konstnärerna har sina ateljéer, ävenså Teleman.
På somrarna, säger han, håller han akvarellmålandet vid liv, men inför den här vintern dröjde han omväxlingsvis kvar vid tekniken.
Nu visar han resultatet, Bilar och kors.
Men bara en helg. (Om det inte blir ett kolossalt publiktryck, då kan det kanske bli en helg till.)
Man får komma in i skolan från baksidan och alltså bara öppet under fredag-söndag.
Det handlar om ett 20-tal bilder där en stor alm (?) är riktmärke, bilarna står där som mer eller mindre skärpta former, kyrkogården är förstås Matteus och utgör i första hand en grönska. Men utan tvekan en som innehåller evighetens gravsymboler.
Flödet, färgen som djupnar, den snabba känsla som vattenfärgen ger, det är sensuellt - rent förföriskt - det är skickligt och just med det som kan göra konst spännande på sitt eget vis: att man plötsligt får ögon på det man alltid sett. Utan att just se.

Bilar och kors

En bilparkering och en kyrkogård. Låter det trist? Som utsikt från ett fönster? Kanske är det så, men när konstnären Stefan Teleman tar hand om motivet, tar fram dess speciella former, skuggor och dagrar, då får man se det gamla kända med nya ögon.