Beyond the image
EWK-museet på Arbetets museum
Med verk av bl a EWK, Helena Lindholm, Riber Hansson, Siri Dokken, Ragnvald Blix, Finn Graff, Tove Jansson och Kari Suomalainen.
Pågår till och med 3 november
När och hur är det okej att göra satir om ett nationellt eller internationellt trauma? Och hur får stereotyper användas? De är ett effektivt verktyg för komiska poänger, men är inte risken med en ständig återupprepning av schablonbilder att de förstärker eller bekräftar fördomar – även om viljan är att problematisera dem?
Detta är några av de många frågor som engagerat tecknare och museifolk i Nätverk för politisk illustrationskonst.
Utställningen "Beyond the image" vill inte bara att få oss att skratta, överraskas och slås av träffsäkerheten i dessa satirmästares verk, utan också föra fram satirbilden som historisk källa.
Men det handlar också om att tränga bakom bilden och diskutera illustratörernas ansvar. I kölvattnet av Muhammed-karikatyrerna kan de avvägningar tecknarna brottas med i skapandeprocessen inte avfärdas som navelskåderi inom ett skrå.
För något år sedan hamnade barnboksförfattaren Stina Wirséns Lilla Hjärtat-figur på allas läppar, den kritiserades för att vara rasistisk trots att intentionen var motsatsen. När Beyond the image problematiserar stereotyper visas bland annat en EWK-bild av den amerikanska flaggan som visar sig vara byggd av afroamerikanska människor, även de med så kallade ”blackface”.
I montrarna lyfts fyra övergripande teman: Politiska val, Generationsmotsättningar, Stereotyper och Nationella kriser.
Framför allt den sistnämna kategorin rymmer flera starka bilder som påminner oss om nationella – och internationella – tragedier. Estonia-katastrofen, andra världskriget, World Trade Center-attacken och mordet på Olof Palme.
Flera kommenterar händelserna med värdighet och lugn. Efter 11 september-händelserna tecknar Riber Hansson Frihetsgudinnan bakbunden kring WTC likt Jeanne d'Arc på bålet. Och Siri Dokkens kärnfulla bild av sexuella övergrepp inom den katolska kyrkan lyser av medkänsla.
Men skrattet bubblar befriande upp när Ole Johnny Hansen kommenterar Anders Behring Breiviks attentat med en illa tilltygad Oslobo som utbrister: "Takk Gud at han er norsk. Nu føles alt mye tryggere..."
Utställningen sägs handla om politiskt kommenterande bilder från ett helt sekel. Resan börjar i 1900-talets början och slutar med Barack Obama i Superhjälte-dräkt. Men främst rör vi oss i de senaste decennierna.
Politiska illustratörer ligger tätt i linje med sin samtid, men tidens gång gör förstås bilderna till en värdefull historisk källa. Ibland kan det däremot kan vara svårt att visa historisk satir, då gårdagens aktualiteter bleknar, liksom persongalleriet. Även om de flesta vet vem Vidkun Quisling var, vet vi kanske inte hur han såg ut. Eftertidens straff blir då att karikatyren av Quisling, formar vår bild av honom.
Utställningen invigs idag, lördag. Efter vernissagen föreläser Joanna Rubin Dranger, illustratör och professor i illustration på Konstfack. Föreläsningen handlar om Visuell makt och följs av ett samtal med publiken.