Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Besynnerlig - men sevärd

När du har sett klart Charlie Kaufmans regidebut "Synecdoche, New York" kommer du att vara tagen som aldrig förr. Jag lovar. Det är en omvälvande och ofattbar film som det inte riktigt går att få grepp om. Mycket av det som sägs är svårt att förstå men också så djupt att man inte hinner ta in allting.

Foto:

Kultur och Nöje2009-04-27 03:00
Setareh Yousefi
Kaufman är manusmannen bakom filmer som "Human Nature", "I huvudet på John Malkovich", "Adaptation" och "Eternal Sunshine Of The Spotless Mind". Medan dem filmerna ändå har en klassisk dramaturgisk berättelsestruktur on än bisarra så sveper "Synecdoche, New York" rakt över medvetandet. Samtidigt som du försöker att förstå kommer du på sätt och vis längre och längre bort från filmen, och mer och mer in i ditt eget liv. Det går på något plan aldrig att acceptera den totala absurditet som spelas upp framför ens ögon, men till slut blir detaljerna i den här filmen mer intressanta än helheten. Vikten av fäste och förståelse mattas ut. Historien inleds med familjen Cotard, maken och teaterregissören Caden och hans fru, konstnären Adele samt deras dotter Olive. I början framställs Caden, den egentliga huvudpersonen i historien, som en hypokondrisk deprimerad man som vill vara mer än den han är. Så långt, en ganska sammanhängande historia. Sedan försvinner familjen lite oförklarligt. Här börjar man undra vad som är dröm och vad som är verklighet. Berg- och dalbanan startar och obegripligheten leker med sinnet. Där andra filmer har ett lager av djup händer det så mycket här att det inte räcker att se "Synecdoche" en gång. Många tankar springer ifatt dig efter filmens slut eftersom du var så upptagen med att fånga allt. Men jag misstänker också att meningen inte är att man ska förstå den helt. Termen synecdoche går att förklara som en liknelse eller en metafor och syftar till den låtsasvärld som Caden Cotard har skapat. Philip Seymour Hoffman är väldigt bra i huvudrollen, där han för en gångs skull på väldigt länge lyckas spela lite annorlunda från sitt vanliga framgångsrecept. Även de andra runtomkring honom, främst kvinnorna, är märkbart naturliga i en onaturlig värld där tid och rum inte anpassar sig till gängse regler. Som sagt, en ovanligt besynnerlig film. Och egentligen går den inte att beskriva. Om man accepterar den virvelvind man hamnar i när man tittar, då är den exceptionellt sevärd.
Synecdoche, New York Bio Harlekinen Regi: Charlie Kaufman I rollerna: Philip Seymour Hoffman, Samantha Morton, Michelle Williams m fl
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje