Det är inte särskilt många faktorer som ger intrycket av att det är en spelning som utgör en del av en avskedsturné som ska bevittnas. The Soundtrack Of Our Lives är först ut på eftermiddagen och får bara spela i 45 minuter, och det är flera saker som inte klaffar. Obegripligt och nästan pinsamt lite folk har släpat sig till början av konserten. Här har arrangörerna lyckats boka ett av Sveriges största rockband, och så börjar inte publiken droppa in förrän bortemot sista kvarten? Spiken i kistan blir dock något som inte bör skyllas på någon men som olyckligt nog inträffar flera gånger under dagen. Ljudet krånglar.
I öppnande ?Throw It To The Universe? försvinner ljudet redan i första textraden. Efter att ha börjat om och tagit sig igenom låt nummer ett utan vidare trubbel är det ytterligare någon illvillig tomte som gnager på kablarna. Större delen av ?Galaxy Gramophone? framförs endast på trummor och sång, och resten av bandet lyckas hitta varsin tamburin som de står och surar med. Det börjar pillas och riggas om. Här någonstans gick luften och större delen av spelglädjen ur bandet, och det känns som om de bara vill spela klart och svalka sig.
Detta gäller så klart inte Ebbot. Gemensamt för flera av dagens akter är karakteristiska frontmän, och den skäggige mannen i kaftanen har genuint roligt trots förutsättningarna. I avslutande ?Nevermore? sjunger han djupt som ett bergatroll medan solen steker och får honom att se ut som en vulkan på väg att få ett utbrott. Tyvärr har han inte de andra med sig - när det tredje rockslutet drar igång kliver resten av bandet av en efter en, förmodligen med tankarna långt bort från konserten. Med tanke på vädret och framförallt den hitspäckade låtlistan där ?Second Life Replay? smäller högst är det synd att uppehållet i Norrköping antagligen är en av de mindre värdiga konserterna som The Soundtrack Of Our Lives gör i år.
