Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Beethoven utan det lilla extra

Norrköpings Symfoniorkester De Geer Hallen Lördagen den 25 oktober Pianosolist: Ronald Brautigam  Dirigent: Andrew Parrott Musik av: Beethoven & Britten

Kultur och Nöje2008-10-27 03:00
Marcus Österlund
För andra gången den här säsongen fick Norrköpings konsertpublik nöjet att stifta bekantskap med den holländske pianisten Ronald Brautigam. Vid tidigare konserter med SON har han framfört musik av Beethoven vilket även var valet denna kväll då "Pianokonsert nr 2" stod på programmet. Verket ger en tydlig bild av Beethovens musikaliska utveckling från de tidigare pianokonserterna nr "0" och "1". I tvåan bearbetas de olika motiven på ett mognare sätt än tidigare och strukturen är mer finurlig och uppfinningsrik. I den första satsen, "Allegro con brio", har pianot en mer kompletterande roll än solistisk och det är en jämn och fin balans mellan instrumentet och orkestern. De smått oändliga skallöpningarna känns dock en smula statiska och Brautigam lyckas först i den avslutande kadensen uppvisa en djupare musikalisk tolkning än enbart briljant teknik. I verkets bästa del, andra satsen "Adagio" når Brautigam bättre fram då han med utsökt klangbildning levererar känsligt vackra toner i satsens sista takter. Kvällens dirigent, Andrew Parrott, är inte heller han en ny bekantskap för konsertpubliken då även han gästat orkestern tidigare den här hösten, nu som då i sällskap med Brautigam. Och det märks att orkestern och Parrott fått en närmare relation än tidigare och resultatet av samarbetet framhävs tydligt i Benjamin Brittens musikaliska bearbetningar av Rossinis små underfundiga pianostycken, "Matinées Musicales" och Soirées Musicales", som framfördes på ett mycket ypperligt vis. Parrott gestaltar verket genom att ge musikerna stor frihet i tolkningen av deras enskilda insatser vilket bidrar till att verket känns fräscht, nytt och sprudlande och där "Pantomime", "Moto Perpetuo" och "Tirolese" hörde till höjdpunkterna. Musikerna bidrog med detaljrikedomen och Parrott med helheten! I programmets andra Beethovenverk, "Symfoni nr 2 i D-dur", föll arbetsfördelningen annorlunda då Parrott tydligt visade, med hela sin gestalt, vart han ville föra musiken och hur han ville ha detaljerna. Första satsens "Allegro con brio"-tema behandlas vackert och sista satsen "Allegro molto" likaså. Dock infann sig aldrig det där lilla extra i satsdelarna som hade gett verket helhet och fått symfonin att glöda ytterliggare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje