BÀttre lÀr det aldrig bli
Bo Kaspers Orkester Louis DeGeer Publik: ca 1100 Betyg: ****
MÀsterligt. Bo Kaspers Orkester blandade gammalt och nytt och det var svÄrt att sitta still under konserten i De Geer i fredags kvÀll. FOTO ROBERT SVENSSON
Foto:
Med första lÄten, titelspÄret frÄn senaste skivan Vilka tror vi att vi Àr, som ett Ängande snÀlltÄg med brett blÄs, tog Bo Kasper Sundström i sin sobra svarta kostym med oss pÄ en musikalisk resa in i natten. Till sin hjÀlp hade han en sexmannaorkester som förutom de vÀlbekanta ansiktena Fredrik Dahl pÄ trummor, Michael Malmgren pÄ bas och den skÀggbeprydde allmusikanten Mats Asplén, ocksÄ förstÀrkts med gitarristen Olle Gustavsson som sÄg ut som en 50-talsrocksnubbe pÄ jazzkollo samt gamla rÀvarna Peter Asplund och Per Texas Johansson i blÄssektionen.
Orkestern bjöd pÄ mÀsterligt musicerande, blandade och gav av gammalt och nytt. HitlÄtarna Àr mÄnga och sÀrskilt lÄtarna frÄn albumet I Centrum Àr publikfavoriter. Det var tajt och fantastiskt vÀlspelat men det tog ett tag innan publiken var helt med pÄ noterna. Att sitta ner samtidigt som bandet pÄ scenen av hela sitt hjÀrta uppmuntrade etill rörelse kanske kÀndes frustrerande, men efterhand började fötterna vippa i takt lÀngs bÀnkraderna. Publiksamspelet kom igÄng pÄ allvar nÀr originalkvartetten satte sig vid scenkanten och levererade lysande versioner av "Det gÄr en man omkring i mina skor" och "SvÄrt att sÀga nej". Bo Kasper har utvecklats till en sjÀlvklar frontfigur som pÄ sin breda norrlÀndska berÀttade smÄ anekdoter om stort och smÄtt mellan lÄtarna, dansade och log.
Akustiken i konserthallen kom till sin rÀtt i lugnare partier dÀr varje smeksam ton hördes tydligt. NÀr bandet öste pÄ för fullt blev dessvÀrre ljudbilden en smula slamrig och det var svÄrt att höra alla nyanser i musiken.
Bo Kaspers tar det bÀsta frÄn ett vitt spektrum av musikstilar och skapar sin egen vardagspoesi med skenbar enkelhet och briljans. Ingen rör sig som Bo Kaspers pÄ nostalgiska stadshotellsgolv med doft av 50-talsfilm. VÀlvispade trummor i blÄtt sken, sorgsna saxsolon och spegelbollsglitter. Drygt tvÄ timmar, tvÄ inropningar och nÀstan trettio lÄtar senare klev publiken leende ut i kylan och mörkret med en skÀrva hoppfull sommarsvalka nÀrmast hjÀrtat.
SĂ„ jobbar vi med nyheter