Barnen: "Alla bara pratar om corona"

Hur upplever barnen livet i coronavirusets tider? Nordiska museet samlar nu in deras berĂ€ttelser om pandemin. Den börjar redan bli en sjĂ€lvklar del av deras vardag – liksom kriget var pĂ„ 1940-talet.

Nordiska museet samlar in barns upplevelse av coronapandemin. Malmsjö skola i Botkyrka var först ut att berÀtta. HÀr klassförestÄndaren Hellen Hjelm med eleverna Malin Molin, Eemil Larsson, Moa Kronemyr, Emilia Karmesjö och Oliver Fredin.

Nordiska museet samlar in barns upplevelse av coronapandemin. Malmsjö skola i Botkyrka var först ut att berÀtta. HÀr klassförestÄndaren Hellen Hjelm med eleverna Malin Molin, Eemil Larsson, Moa Kronemyr, Emilia Karmesjö och Oliver Fredin.

Foto: Jonas Ekströmer/TT

Kultur och Nöje2020-05-08 06:20
Elin Swedenmark/TT

"Nu pÄ nyheterna sÄ pratar dom typ bara om corona. SÄ jag hör corona typ hela tiden. Ibland kÀnns det som alla kommer bli smittade."

SÄ skriver 12-Äriga Emilia nÀr hon skildrar en dag i sitt liv, vÄren 2020.

Nordiska museet började tidigt samla in mÀnniskors upplevelser av livet under pandemin. Men man har saknat röster frÄn de Àldsta, som har sÀmre tillgÄng till datorer, och frÄn barn och unga. DÀrför riktar man sig nu direkt till skolbarnen.

– Hundratals elever över hela landet sitter och skriver om en dag i sitt liv, och just nu Ă€r den coronapĂ„verkad, sĂ€ger Jörgen Löwenfeldt, projektledare för digitala insamlingar vid museet, som menar att alla svenskars liv har förĂ€ndrats den hĂ€r vĂ„ren.

– Om man Ă€r född i Sverige har man nog inte fĂ„tt uppleva nĂ„got sĂ„dant hĂ€r under sin livstid, att man pĂ„ sĂ„ kort tid mĂ„ste förĂ€ndra sĂ„ mycket av sin vardagsrutin.

Olika krig

Det Àr via projektet "Mitt liv" som Nordiska museet, tillsammans med UR, kontaktar de unga. Redan 1942 samlade museet och UR in berÀttelser frÄn barn om hur en vanlig dag i deras liv sÄg ut. Nu skildras det igen, och först ut att berÀtta om livet med corona ser ut var en femteklass i Botkyrka.

TolvÄringarna vittnar om instÀllda fotbollsmatcher och krympta skolklasser. NÄgon nÀmner att pappa inte bor hemma lÀngre, eftersom han tillhör en riskgrupp. Andra sÀger att de tÀnker mycket pÄ vaccin. Men dramatiken kring sjukdomen börjar avta.

– Man tĂ€nker pĂ„ det som nĂ„got man alltid har tĂ€nkt pĂ„. Det har sĂ„ snabbt blivit en del av vardagen, sĂ€ger Jörgen Löwenfeldt.

Han ser en tydlig parallell till berÀttelserna frÄn 1942. DÄ fanns kriget nÀrvarande i barnens skildringar, men oftast i bakgrunden. De skriver om ransoneringar, mötet med finska krigsbarn och arbetet med att hjÀlpa till hemma, dÀr de gjorde allt frÄn stÀdning och vedhuggning till mjölkning av kor. Skillnaden mot hur dagens barn lever Àr enorm. Dagens unga tillbringar snarare timmar med att titta pÄ skÀrmar.

Men det finns ocksÄ likheter.

– Barnen i dag skildrar en tid med en annan typ av krig, mot corona. Andra vĂ€rldskriget var normaliserat 1942, barnen skriver om det som nĂ„got som alltid har varit, och det Ă€r lite det jag ser i berĂ€ttelserna av corona. Redan nu sker en normalisering, sĂ€ger Jörgen Löwenfeldt.

I samma bÄt

Barnen Àr inte lika pÄverkade av pandemin som de vuxna, som ofta jobbar hemma. SÀrskilt inte de som fortfarande gÄr i skolan. MÄngas berÀttelser handlar som vanligt om skolan, kompisarna och tv-spel, vilket Jörgen Löwenfeldt tror Àr tur.

– FörĂ€ldrarna behöver ocksĂ„ det, att nĂ„gon har ett normalt liv.

Han Àr sÀker pÄ att alla dessa berÀttelser om corona hjÀlper mÀnniskor. MÄnga av dem som deltar skriver ambitiöst och fördjupat, med en tydlig vilja att dela med sig.

– MĂ„nga vuxna sitter ensamma hemma, och kĂ€nner sig ensamma. Att man dĂ„ kan lĂ€sa andras berĂ€ttelser fungerar terapeutiskt. Vi sitter i samma bĂ„t och man Ă€r inte ensam. Vi Ă€r alla en del av det hĂ€r.

Fakta: Nordiska museets insamling

Ända sedan Nordiska museet grundades 1873 har man dokumenterat livet i Norden.

Insamlingen av coronaberĂ€ttelser pĂ„ webbplatsen minnen.se/tema/corona Ă€r öppen för alla. DĂ€r finns i skrivande stund över 3 300 minnen, en siffra som hela tiden ökar. Minnena Ă€r digitala och alltsĂ„ sökbara. De kommer att sparas i museets samlingar. Vissa vĂ€ljer att enbart lĂ„ta forskare ta del av dokumenterade minnen.

Genom systermuseet Norsk Folkemuseum har Nordiska Museet ocksÄ utökat insamlingen till Norge.

Den rikstÀckande digitala insamlingen "Mitt liv" Àr ett flerÄrigt projekt och riktar sig framförallt till elever i grundskolan. Den finns pÄ: mittliv.minnen.se. Tusentals skolbarn deltog i insamlingen 1942, och en del av de minnena har digitaliserats. Den 23 april lanserade UR och Nordiska museet den nya digitala insamlingen "Mitt liv". Hittills finns tusen elever registrerade.

Museet utser ocksĂ„ Ӂrets skaffare”, med start 2021. Priset gĂ„r till den skolklass som sĂ€rskilt vĂ€l har hjĂ€lpt till att dokumentera sin samtid för framtiden.


Fakta: Barnen nu och dÄ

Ur "Mitt liv – en dag i mitt liv". Finns att lĂ€sa pĂ„ minnen.se.

VĂ„ren 2020:

Rebecka, 12 Ă„r:

"Jag och min syrra brukar fÄ vÀnta vid busshÄllplatsen eftersom att bussen i bland kommer nÄgra minuter sent. Just nu nÀr det finns corona sÄ mÄste man gÄ in pÄ bussen ifrÄn mitten dörren för att inte smitta busschauffören. Ibland Àr bussen full av mÀnniskor men oftast Àr det bara nÄgra fÄ andra barn som ska till skolan."

Malin, 12 Ă„r:

"Jag gÄr upp som vanligt Ä gÄr till skolan som vanligt. NÀr morgonpasset börjar 08.10 pratar vi nÀstan alltid om corona, och om vad som hÀnder i vÀrlden med corona just nu. SjÀlv Àr jag inte speciellt rÀdd för det men jag tycker att det Àr vÀldigt intressant. Vad kan hÀnda liksom? Jag hör mÄnga som pratar om karantÀn och sitter i karantÀn och att skolorna Àr stÀngda."

Karminder, 12 Ă„r:

"Nu Àr det lunch. Alla mÄste tvÀtta hÀnderna innan lunchen. Man tvÀttar typ hÀnderna hela tiden. Det Àr jobbigt och huden blir torr. Efter lunchen har vi rast. Rasten Àr bara 30 min lÄng. PÄ rasten skÀmtar jag och mina kompisar om corona. NÀr skolan Àr slut gÄr jag hem. Det första jag gör Àr att tvÀtta hÀnderna. Sen gÄr jag till vardagsrummet och kollar pÄ tv. Ingen pratar om corona. Som sagt det Àr skönt."

Ebba, 12 Ă„r

"Jag tÀnkte berÀtta om min födelsedag nÀr jag fyllde 12 Är. PÄ morgonen lÄg jag och min kompis Inez i sÀngen och vÀntade pÄ att mamma, Ingela och Inez mamma och pappa skulle komma in och sjunga. Vi vÀntade lÀnge, tillslut hörde vi 'Ja, mÄ hon leva, ja mÄ hon leva' frÄn trappan utanför min dörr. Dom gick i ett tÄg. Mamma sa att jag skulle skynda mig ner. (...) Jag Àlskar marÀnger sÄ sjÀlvklart hade dom lagt fram det. Eftersom att corona fanns i hela vÀrlden sÄ satt vi ju i karantÀn. DÀrför hade vi onlineskola. Jag fick börja lite senare bara för att jag skulle bli lite firad."

Barnens berÀttelser frÄn 1942

Ingrid, 13 Ă„r.

"Mamma sköter hushÄllet bÄde vinter och sommar. NÀr pappa och Ingmar kommer frÄn skogen och vi kommer hem frÄn skolan Àro vi sÄ hungriga. Vi fÄ dÄ oftast potatis, grönsaker och kött eller fisk till. Min Àldsta bror gÄr i fortsÀttningsskolan i Uddheden och cyklar hem varje eftermiddag. NÀr jag kommer hem frÄn skolan mÄste jag hjÀlpa mamma med middagsdisken, bÀra in ved och vatten. PÄ kvÀllen Àr jag med i ladugÄrden och mjölkar korna. Ibland, nÀr mamma Àr borta, dÄ sköter jag ladugÄrden sjÀlv. Jag fÄr inte lÀsa pÄ lÀxan förrÀn pÄ kvÀllen."

Bengt-Eric, 11,5 Ă„r.

Skriver om sin sÀng:

"Min sĂ€ng med kuddar och nalle, som jag fick i julklapp dĂ„ jag var 3 Ă„r. PĂ„ vĂ€ggen Ă€r en bonad som Ă€r sydd. Över denna Ă€ro kort pĂ„ mig samt min lĂ€slampa. PĂ„ bordet synes mina priser frĂ„n skidtĂ€vlingar 1942. Över elementet Ă€ro kort pĂ„ far och mor."

Stig, 12 Ă„r

"PÄ morgonen klockan 6 hade pappa och jag fodrat hÀsten. Han hade brÄtt att laga till matsÀcken och frukosten. Vi Ät gröt och mjölk till frukost. Nu gick pappa ned och selade hÀsten och jag tog ryggsÀcken pÄ mig. Vi hade med havre och hackelse Ät vÄr hÀst. Nu Àr klockan 7, sÄ nu mÄste vi fara till skogen. VÄr vÀg till skogen Àr omkring 2 km lÄng. (...) NÀr vi kommer in till mamma har hon en stor brasa tÀnd, sÄ vi inte skall frysa. Vi fÄr rotmos, nÀr vi kommer hem. Det smakade mycket gott. Vi Àr trötta bÄde pappa och jag efter dagens arbete."

Gertrud, 13 Ă„r:

"Nu har pappa varit död i tvÄ Är, mina tvÄ Àldre syskon Àro borta i skolan. Jag gÄr i sjunde klassen för mamma, som Àr lÀrarinna. DÀrtill har vi en finsk flicka pÄ 12 Är, som varit hÀr ett Är. Vi har blivit sÄ goda vÀnner. Vi bÄda hjÀlpas Ät att sköta ett hushÄllslamm, som nu i höst blivit inackorderad i en gammal ladugÄrd."

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
Stockholm
Kultur och Nöje
Nordiska museet