Barn, kossor och en sorts kärlek
KATARINA MAZETTI Familjegraven Alfabeta
Desirée och Benny, kärleksparet som möts igen, i Familjegraven där kossorna har huvudrollen.
Foto:
I den här sagan alltså.
Som visar sig vara precis så kaotisk och hopplöst jobbig och omöjlig som bara ett äktenskap med ett gäng smågluttar och för lite pengar kan vara. Om den första boken plockade poäng på kulturkrocken stad/land och natur/kultur är det nu framför allt man/kvinna som är de fullkomligt omöjliga här. Trots att de alltså naturligtvis faller i varandras armar emellanåt och då minskar alla problem för ett tag ju.
Utan att avslöja alltför mycket (det är en riktigt roande läsning även om man får ångest av att inte kunna hjälpa till) fixar vår bibliotekarie Desirée till det så att det blir hon och Benny. Han får lov att sparka ut reserven och hon, "den rätta" flyttar in och börjar föda barn. Ingenting är gulligt. Ingenting är som det "ska". Just när första ungen ska ut måste vår lantbrukare Benny bara störta iväg till kossorna och mjölkningen. Historien är uppdelad i olika oväder, från Växlande molnighet över Spridda skurar till Disigt och dimma. Svag sikt.
Alltid är det kossorna och är det något vi får riktigt klart för oss så är det hur omöjligt det är att leva på ett jordbruk av den storleken att man sköter det ensam. Trots EU-bidrag där det blivit fel med blanketterna och det blir utarmande återbetalningsskyldighet - från en nollsumma. Hennes lön behövs. Dagis behövs. Grannen behövs. Desirée har totalt uppslukats av familjeliv-på-landet-miljö och då är det rått och rakt och ganska fattigt.
Det kämpande paret fortsätter skriva vartannat kapitel men med samma språk. Det är fortfarande lika kul, det tvingar både oss och författaren till förståelse och insikt om hur det oftast är i det vanliga livet. Vi ser och hör det vi vill.
Familjegraven är väldigt mycket "det vanliga livet". Med utrymme för att både älska och hata dem vi har oss närmast. Kanske är familjegraven det ställe där man får vara tillsammans i frid.
Katarina Mazetti kan tyckas skriva ytligt, men det är inte det enklaste att kunna beskriva det enklaste. Rappt är det hursomhelst. God läsning.
Så jobbar vi med nyheter