Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Barberinspirerat på Crescendo

Kultur och Nöje2006-12-01 06:00
Janne Berglund
Tuxedo Jazz Band från Mälardalen med omnejd gjorde Norrköping och Crescendo den glädjen i onsdags kväll. Vederbörligen iklädda smoking - mycket elegant.
De var här för några år sedan när jag tyvärr missade dem.

Musik
Någon har sagt att Tuxedo till och med överträffar förlagan.Vet inte om jag är beredd att skriva under på det, men tvekar inte alls att utnämna dem till ett av de allra bästa tradbanden i Sverige.
Någon plankning av Chris Barbers gäng för 45 år sedan är det absolut inte. Repertoaren är bred och bjuder på både New Orleans, Irland, Ellington och Goodman.
Alltsammans är kryddat med bandleader Rolf Carvenius utomordentligt dåliga historier - så dåliga att folk skattar åt dem. Han är en avsevärt bättre klarinettist, får vi nog lov att säga.
Stefan Ramnell, basisten, hade släpat med sig en sousaphone till konserten, ni vet en sån där gigantisk bastuba med en tratt som ser ut att höra till någon förgylld toalett (Typiskt Carveniusskämt).
Roligare än vackert men lite häftigt.
Till kuriosaavdelningen hörde också en irländsk duett på barytonhorn.
Peter Stenson körde några riktigt bra sångnummer och tog fram koskällorna till klassiska Sheik of Araby.
Jag måste ge ett personligt plus till trombonisten Lasse Höbinger som drog på såsom en äkta tradtrombonist ska göra.
Kvällens höjdpunkt: Big Noise of Winnetka där basisten Stefan Ramnell spelar låten solo på basen och visslar, kompad av Peter Stenson på trummor - till Stenson tar pinnarna och börjar lira direkt på bassträngarna.
Jag tar fram min gamla EP från 60-talet med basisten Bob Haggart som kör låten första gången med trummisen Ray Bauduc - en sann klassiker. Vilken nostalgitripp.
Jag tror publiken drömde sig tillbaka så där 40-50 år och mindes och gillade det.
Gärna mer av den varan, Crescendo!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!