Norrköping har landat efter en andra chans. Staden tittar fram efter en veckas festivalyrande. Det har inte funnits en festivalfri zon i stan. Restauranger och nöjesarenor har förvandlats till minifestivalborgar. Erbjudanden med diverse schlagermenyer och underhållning av andra chansen karaktär har yrt i alla vrån av Norrköping. För att få perspektiv på Andra chansen tog jag pendeln till Linköping. På avstånd och med TV:n mellan mej och scenen i Himmelstalundshallen, beskådas Amy, Barden, Lili & Susie och de andra.
Jag har följt schlagerföljetongen.
Det är många plågade framträdanden som passerat revy. Inför lördagens final återstår endast tre fullfjädrade artster; Malena Ernman, Sarah Dawn Finer och Caroline af Ugglas. Övriga artister, ledda av fåntrattsliberalen Bard, som Torbjörn Gustavsson så träffande kallar honom i en krönika, försvinner i ett glömskans schlagerhav. Nu laddar hela Sverige för festivalyra på lördag. Prispallen är klar: 1. Malena, 2. Sarah, 3 Caroline.
Under de senaste dagarna har jag fått några fina kulturupplevelser. Kungliga Operan visade en kritikerrosad uppsättning av Giacomo Puccinis Tosca. En fredagkväll i februari upplevde vi 1800-talets Rom där den fruktade polischefen Scarpia njuter av sin makt. Hans motpol Cavaradossi är konstnären som vunnit Toscas (Roms vackraste och mest uppburna sångerska) kärlek. Operan direktsändes digitalt till ett stort antal svenska biografer. Tänk er att t ex sitta i Boxholm eller Gusum och uppleva direktsända föreställningar från världens arenor. Metropolitan i New York goes Boxholm. Underbart!
Tekniken i kulturens tjänst för mycket bra med sig.
Jag tänker på Pirate Bay-rättegången.
Tingsrättsförhandlingarna mot de åtalade är avslutad. Dom faller den 17 april. I min värld finns bara en dom – de skall frikännas. För att citerar en av advokaterna: ”Lika lite som en bil är ett brottsverktyg är en fildelningstjänst det”.
Lägg ner åtalet.
Efter denna teknikparantes, om än så viktig, tar jag med er till Östgötateatern i Norrköping onsdagen den 25 februari. Norrköpings Riksteaterförening KariN arrangerade då Jonas Hassen Khemiris pjäs Fem gånger Gud. Föreställningen handlar om dramaläraren Rolf som vill sätta upp Strindbergs Ett drömspel men hans elever vägrar. Istället bestämmer de sig för att fylla scenen med sina egna drömmar. Alla ges chansen att spela Gud. Blanca återupplivar sin döda syster, Idris friger sina fängslade bröder, Olivia sammanför sina åtskilda föräldrar och stumma Sanoj förvandlar sig till språkets centrum. Roll blir identitet, dröm blir verklighet.
När jag står i teaterfoaje´n och ser publiken strömma till kan jag konstatera att denna publik är en helt ny kategori som sällan syns på teatern. Kul med teaterförnyelse i Norrköping. För er som missade föreställningen rekommenderar jag Jonas bok Invasion. Där har ni pjäsen i tryck. Läs njut och skratta!
Finspångs barnteaterscen visade babyteater, kanske för första gången i Östergötland, i lördags när Minna Krook & Co spelade för de minsta. Härligt, Finspång!