Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Bandet som dog med en rakad mustasch

Kultur och Nöje2004-12-10 06:00
Patrik Selsfors
Det vimlar av stora frågeställningar som ännu inte fått tillfredsställande svar. En av de svårare är när egentligen den gamla symfonirock-gruppen Genesis började tackla av och varför. Peter Gabriels avhopp 1975 känns som en för enkel förklaring. Förresten tycker vissa att skivorna direkt efter avhoppet, Trick of the tail och Wind and wuthering fortfarande, höll hög klass.
För mig är fallet solklart. Genesis fall är en kombination av två saker. Den viktigaste parametern är dåvarande gitarristen Steve Hackett som utan förvarning rakar av sig sin porrmustasch (symfonirockvärldens mest imponerande!). Vad som föranledde detta kan vi bara spekulera om. Men trummisen Phil Collins byte av kaggskinns-fabrikat får inte underskattas heller. Livskriser, grubblerier och tappad dynamik har fällt mången god symfonirockgrupp.
Snart dags för rockbjörnen att delas ut. Är rädd för att Gyllene Tider ligger bra till, de är nominerade i tre kategorier. De kollegiala ryggdunkningarna från branschen kommer att bli många och ord som "låtsnickrare" och "pop-orakel" kommer att dugga tätt.
Det unika och fiina med Gyllene tider är att texterna på ytan berättar om kärlek, svårigheter med att vara tonåring och i sällsynta fall om medelålderns gråa hinna men i själva verket är uppbyggda av sublima lager av metaforer som beskriver en människas färd från kaos och "tomhetens anarki" till ordning, insikt, och därigenom förlösning; förmodligen finns här en påverkan av ledande existentialister som Sartre, Camus, ja kanske till och med religiösa dito som Kirkegaard. Gessle sticker också ut hakan lite när han i nyaste hiten "Tuffa tider" problematiserar vara-begreppet på ett sätt som förmodligen lämnat flerparten av dagens filosofer svarslösa& Inte!
Men det är i alla fall sjyssta, glada, somriga och folkliga melodier..
Över till en annan fråga: vilken är århundradets mest underskattade rocklåt? Mitt förslag: "Dachau blues" av Captain Beefheart från den helt unika höjdarplattan "Trout mask replica" från 1969 (för övrigt producerad av Frank Zappa). Köp genast denna dubbelplatta men förvänta er inte något insmickrande överhuvudtaget, att lyssna igenom den är som att stoppa in huvudet i en stenkross.
Undrar hur många och hur täta come-backer en grupp kan göra innan de blir en existerande grupp som alla andra? Jag tror att Gyllene Tider hann göra två comebacker under samma tidsrymd som Peter Gabriel släppte en skiva. Jag antar att det finns flera reflektioner att göra om detta. Men ett är nästan säkert, vi blir aldrig av med återtågen, med jämna mellanrum rullar de igång, det slutar aldrig, aldrig..
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!