Babbens bästa brudar
Medverkande: Babben Larsson, Karin Adelsköld och Elina Du Rietz
Showtiteln Babbens bästa brudar förpliktigar. Karin Adelsköld och Elina Du Rietz är nya och spännande komiker, men de är inte de bästa brudarna. Det är fortfarande Babben.
Den hundra minuter långa showen börjar trevande, med en kortpresentation av gänget. Sedan turas de om på scenen, var och en gör sina nummer.
Den gängliga Elina Du Reiz bjuder på fysisk humor som är så knäpp och urflippad att jag kapitulerar. Linus på linjen möter Susanne Lanefelt när hon i turkos kroppsstrumpa kämpar med en obetalbar, men obegriplig, pantomimhyllning till staden Norrköping.
Det är hennes bästa insats på scenen. Hennes ståuppdel är ansträngd och förutsägbar. Den hade mått bra av att både vässas och strykas ned - skämt om att komma stressad till yogakusen eller kunna ha string i barnstorlek är helt enkelt inte särskilt kul. Hennes finska lärarinnefigur Sirpa anspelar på alla tänkbara fördomar om finnar och känns jobbigt överspänd.
Då längtar man efter Babbens rutin och trygghet. Hon kan efter sina många år i branschen lita på sin tajming och hennes uttrycksfulla minspel räcker så långt, så långt.
Babben Larsson har rest till Östafrika, och berättar om hopplösa försök att smälta in bland lokalbefolkningen, hur hon får backa in på trånga flygtoaletter och mörka safarinätter bland vilda djur. Men också vardagsfunderingar som vi nog alla känner igen oss i. Hur sopsorterar man egentligen en tepåse efter konstens alla regler?
Karin Adelsköld kommer från Kisa och har fått utmärkelsen årets komiker. Hon plockar fram östgötskan, bjussar generöst på sig själv och har en imponerande förmåga att engagera publiken när hon och skojar om livet med småbarn, Bolibompasex och illasittande nylonstrumpbyxor.
Det är en trivsam show med en hel del igenkänningsskratt, men samtidigt saknas en röd tråd och samspel mellan komikerna. Vi får några ståuppnummer radade på varandra, det kan vara okej på en ståuppklubb, men förväntningarna är sannolikt högre i en sittande showpublik.
Sara Segraeus
