LANA BRUNELL: "Avslängda i ödemarken"

Jag minns att jag låg och sov MELLAN vagnarna, i själva dragspelet. Det var ett jäkla liv där och kallt, men man hade en plats och det var det viktiga. Men tåget till Åre var nåt helt annat. Vi checkade in kl 21 onsdagskväll, i två sovvagnar, korkade upp bubbel och drack i plastmuggar. Åt ost och kex. Spelade kort och läste. Kröp sen ner i sängarna för att vakna upp i Åre kl 8 på skärtorsdagen. Perfekt! Åkte skidor några dagar och checkade på söndagskvällen glatt in på nattåget hem igen. Fast glädjen kom av sig när vi informerades om ett banarbete i Kimstad, som betydde att vi var tvungna och att byta tåget mot buss i Katrineholm. Klockan 5 på morgonen. Trots att vi köpt liggvagn. Sönerna slocknade vid midnatt. Det gjorde inte jag. Hade en ledljuslampa rakt i ögonen. Och tåget som vrålkrängde väckte mig gång på gång i tron att vi höll på att spåra ur. 04.45 meddelade en mansröst att nu var det minsann dags att kliva av snart. Trötta och frusna stapplade vi ut på perrongen. Yngsta sonen grät och ville bara ner i sängen igen. Vi tröstade och sa att SNART får du fortsätta sova på bussen. Snart. Bussen ja. Vilken buss? Där stod vi i halvmörker och kyla, annandag påsk. Knallröd dag, alltså. Och väntade på en buss som inte kom. Ingenting var öppet. Inte en själ så långt ögat nådde. 30-40 personer utslängda från tåget in the middle of nowhere! Och förstås, ingen info från SJ om vart man vänder sig i såna lägen. Folk började hysteriskt ringa i sina mobiltelefoner. Eniro, polisen, SJ:s pressjour, trafikinformationen m m. Till slut blev det napp. "Vi jobbar på problemet" hette det. En snorkig tjej i andra änden började försvara SJ när jag förklarade att vi blivit avslängda i ödemarken mitt i natten. "Nej, ni har INTE blivit avslängda utan AVSATTA" hade hon mage att svara. Men avslängda var precis vad vi var. Frusna ledsna barn. Frusna arga vuxna. Och människan på SJ vill inte fatta! Å vad vi HATADE henne och SJ! Tills slut lyckades en kvinna i sällskapet få tag på en stortaxi. De fyra platserna som blev över köpte jag och sönerna in oss på. Men mannen fick inte plats så han stannade hjältemodigt kvar i kylan i Katrineholm. Efter två timmar kom bussen som skulle ta övriga resenärer till Linköping. SJ hade nämligen glömt den lilla detaljen att beställa en buss. GLÖMT?! Hur tusan kan man glömma det?! Och ingen ursäkt har vi fått. Ännu. Undrar om det finns något annat företag i Sverige som lider sån brist på ödmjukhet som SJ. Har svårt att tro det. Min skabbiga tågluffning i södra Europa i slutet på 70-talet ter sig som en västanfläkt jämfört med hemresan från Åre 2009!

Lana Brunell: "Avslängda i ödemarken"