Att våga vara vackrast

Typiskt. När Norrköping blir omnämnt som tredje finaste stan, särskilt för sina blomsterarrangemang, i en internationell tävling, då slår stora Jante till.
- Menar du verkligen på allvar, att den här stan (underförstått "i det här landet" som många så gärna säger med samma förakt) skulle vara så fin så den är värd tredje pris? undrar radioreportern en av de ansvariga för stans blomstrande prydnader.
Ja, svarar hon.
Folk garvar. Vad är det för slags tävling, vad vet dom där borta i Kina, hur har dom fått reda på att vi finns över huvudtaget, allt är så fruktansvärt löjligt.
Nähäja. Men när vi går där på sommaren och njuter av och gärna visar upp de fantasifulla rabatterna framför Konstmuseet, längs broarna, i Lärkabacken, i Ström- och Karl Johansparkerna och med mera, då kan vi skrävla och kosta på oss att tycka bra, ja.
Varför kan vi inte fortsätta med det, hela vägen ut? Är tanken för överväldigande? Tänk om vi faktiskt är trea i världen.
Många av de städer vi kanske först tänker på som blommande skönheter har helt andra förutsättningar. Där sväller bougainvillan över murar alldeles av sig själv, där kan yppiga och färgexploderande gröna parker inte kräva annat än en regnperiod för att se ut som de gör. Praktblommor trängs över villaträdgårdars staket. Här hemma får vi (nu heter det vi, som hos sporten) praktiskt taget en öken att blomma och det är väl värt en pokal!
(Att Malmö blev etta tycker jag är fullkomligt självklart. Där växer ju världens märkvärdigaste blomster!)

Kommundelsnämnderna har jag också de bestämdaste uppfattningar om. Vill jag bara meddela.
Fast tänker också att inte är väl den centrala kommunledningen så dum så dom inte vill visa hur bra det blir med det nya och därför månar extra om de gamla kommundelarna. Vad sägs om det?

Liksom Ärkebiskopen. Vilken inte är så svårt att omfatta med varma känslor, den stackars Lundgren har ju inte bara utseendet emot sig. Efter magplasket i tv där han försökte vara rolig, försvann sympatin för de mest moderata moderatförslag. Hur kunde han bara gå med på att vara med? Har karln ingen självinsikt? Fast biskopen är snäll som lille Jesus och tycker inte man ska kriga. Lättköpt må man tycka, men visst hyllar vi tyckfriheten?

Expressen har tagit in Aftonbladet för att rädda livet känns det som. Känner starkt för de gamla medarbetarna som får symbolen för argaste konkurrenten som bas. Undras hur Sjöberg/Larsson ska få alla med sig i någon slags ny profil som inte hotar Aftis. Men det är inga blyga gossar och åtminstone herr Larsson har sagt tulipanaros tidigare och visat hur den ser ut.

För att den här och alla andra sidor i vår tidning ska komma fram måste vi göra den färdig tidigt och alla mina synpunkter på journaliststrejken kan därför vara rena historien denna måndag. Nu har jag i alla fall fattat att upphovsrätten är viktig och hoppas att du kära läsare och förstår. Såhär: Just du ska veta var dina ord till mig kan dyka upp. För att inte bli långrandig.