Att tävla i svampplockning
Carolina Häggkvist
Foto:
Men snart skulle den svämma över av alla möjliga sorters läcker matsvamp. Karl Johan, kantarell och champinjon. Å vad jag hade saknat den, naturen.
Jag synade min konkurrent och kände mig tillfreds. Syrrans glasögon var lika tjocka som de var breda. Inte ens om vi hade varit ute och plockat äppelträd hade hon nog sett dem. Lycka till, tänkte jag och log.
- Du står på ett gäng mycket fina trattkantareller, avbröt hon mig.
Jag glodde ner på de oanvända stövlarna. Mycket riktigt, ut under sulorna stack någon sorts gulbrun svamp som jag garanterat inte tänkte äta.
- Trattkantareller? sa jag besviket. Var är de vanliga någonstans?
- Det är oktober, sa hon och skrattade åt mig. De vanliga kantarellerna är slut för länge sen. Nu är det tratt som gäller.
- Det visste jag väl, sa jag och tittade mig omkring efter fler.
Det fanns inga. Hon verkade ha läst mina tankar för genast började hon peka.
- Där under grenruskan växer det en hel matta!
Nu ser hon syner också, tänkte jag eftersom jag inte kunde se någon matta.
- Vilket exemplar på kullen!
- Kliv inte på de där jättarna!
- Där, där, där!
Efter en halvtimme hade jag ledsnat och drog iväg på en egen turné. Hon skulle minsann få se vem som var släktens svampexpert. Det dröjde inte länge innan jag kunde njuta av triumfen. Hon hade haft fel. Det fanns visst annan svamp än trattkantareller. Jag hittade champinjoner nästan direkt. Medan jag fyllde korgen förlät jag henne. Det hade börjat skymma när jag vandrade tillbaka till mina föräldrars första barn. Vart hon nu var... Jag gick och gick och gick. Konstigt, det där hygget var inte här förut, tänkte jag. Till slut gick det tjäle i tårna och jag fick svälja stoltheten och ropa.
- Syrran!
Från ingenstans dök hon upp med både korg och papperskasse fyllda med "trattisar". Jag fick för mig att hon hade lurpassat för att sno mitt svampställe, men sa ingenting. Jag ville ju inte verka paranoid.
- Jag blev lite orolig att du hade gått bort dig, sa jag istället och väntade på att hon skulle ta initiativ.
Jag hade ingen aning om var vi parkerat bilen.
- Men vad har du gjort? Du har ju hela korgen full med vit flugsvamp!
Medan jag hällde ut svampen (som säkert var champinjoner) kvävde jag lusten att stampa sönder hennes glasögon. Vad hade hon egentligen dem till? Jag kände mig tacksam över den annalkande älgjakten. På vägen hem köpte jag en burk färdigstuvade kantareller i ren protest. Den skulle jag ta fram nästa gång svampplockarlustan trängde sig på . Det vill säga om fem år.
Så jobbar vi med nyheter