Jag besökte traditionsenligt Popadelica i Huskvarna i helgen. En på alla sätt gemytlig liten endagsfestival vars arrangörer har enorm fingertoppskänsla när det kommer till att hitta okända små guldkorn och blanda upp dem med lite stadigare, mer etablerade akter.
Jag gillar Popadelica. Jag gillar festivaler.
Tyvärr är det ett nöje Socialstyrelsen tycks vilja förvägra mig.
Förra veckan briserade nyheten om att man överväger att sänka maxgränserna för hur högt man får spela i samband med konserter. Nya rön visar att hörselskador kan uppstå redan vid de decibelgränser som gäller idag.
Mot en sådan bakgrund kan det ju låta logiskt med en sänkning. Rent av helt rätt om man bara stirrar på siffror.
Men det är ren och skär idioti.
Jag är inte särskilt politisk av mig, men när okunniga klåpare är inne och tafsar på det som är "mitt" då blir jag tjurig. Då kan jag skriva spaltmeter av agitatoriska uppmaningar, spy litervis med galla och vifta med upprörda pekfingrar i evinnerlighet.
Det här är en sådan fråga.
För ser man det rent krasst är det ju så att begränsningarna är löjeväckande låga redan idag. Vissa typer av musik - jag tänker då för att ta några exempel på så väl rock och hårdrock som dansmusik - behöver sin volym för att komma till sin rätt. Musik som ska vara kraftfull behöver sin kraft för att fungera på en livescen.
Drar man ner ljudet tar man död på konsten. Viss musik måste få kännas. Den ska träffa bröstet som en kickspark, dunka ner som ett cementblock i skallen om det så är hälsovådligt eller ej.
Att förvägra musiker sin volym är, för att ta ett övertydligt exempel, som att förbjuda en konstnär att använda sig av vissa färger. Det är att stympa uttrycket.
Nu förespråkar jag givetvis inte att folk ska offra sin hörsel varje gång de går på festival eller konsert. Men att sänka ljudnivåer bara för att det finns människor som inte har vett nog att stoppa in ett par öronproppar är överförmynderi av värsta sort.
Att vuxna människor inte klarar att ta ansvar för sin egen hälsa borde inte behöva gå ut över alla andra som vill uppleva konsten i sin fulla potential.
Jag brukar ta andra skadliga njutningsmedel som exempel. Det är som bekant fritt fram att sälja så väl tobak som alkohol så länge man förser dem med ilsket lysande varningstexter. Vad står då i vägen för att skruva upp volymen så länge det finns tydliga anslag om ljudvolymens skadliga effekter och samtidigt delas ut gratis öronproppar?
När konsertarrangörer talar om att band kommer välja bort Sverige som turnéland om gränserna sänks ytterligare är det ingen överdrift. Det kan mycket väl bli så. För att inte tala om alla konsertupplevelser som aldrig kommer komma i närheten av sin fulla potential.
Med nya, lägre begränsningar kanske nästa Popadelica-besök inte blir alls lika lustfyllt.
Jag hoppas verkligen att den som i slutändan utreder den här frågan faktiskt inser konsekvenserna för en hel konstform istället för att bara stirra på siffror.
Allt annat skulle vara en fullständig katastrof för livemusiken som konstart.