The Clash tillhörde punkgenerationens bästa grupper. Den ungdomliga energi som karaktäriserade den musikperioden grundlades under den kreativa och expansiva musikepoken på 60-talet.
Punken var en droppe i havet jämfört med 60-talets explosiva kulturella och revolutionen; Modskulturen och gruppen The Who´s debutskiva My Generation. Året var 1965. Vi som växte upp under den här tiden levde och dog som Keith Moon, den legendarisk trummisen i The Who. Låten My Generation blev vår signaturmelodi under 60-talet. The Beatles öppnade musikens portar för oss men det var The Who som gav oss ledtrådarna till livet och den sammanhållning som skapades. My Generation var inte bara vår generation; det var en helt ny livsstil som såg dagens ljus.
På Hospitalsgatan i Norrköping låg under 60-talet Hoffstens Musikaffär. En dag på våren 1965 tittade jag som vanlig in i affären för att spana in nyheter. Ur högtalarna strömmade musik som tog tag i min unga musikälskande själ. I can´t explain sjöng Roger Daltrey till Pete Townsends aggressiva gitarr. Jag minns den lördag när jag blev ägare till The Who´s debut Lp My Generation.
Vi var några ungdomar i affären som lyssnade och lyssnade. Vi vände, vred och fingrade på den spännande plattan. Titeln The Who My Generation lysta rött och blått mot oss från det spännande LP konvolutet. Det blev en lördag som satte beständiga minnen hos oss.
Skivan blev en samhällspolitisk väckarklocka för mej. Vi ungdomar fick texter som vi kunde identifiera oss med. Skivan inleds med låten Out in the street. Vår mötesplats i Norrköping under somrarna var Hörsalsparken, Drottninggatan och Domusserveringen. Här träffades vi mods för att umgås och kommentera vuxenvärlden. På Gamla Rådstugugatan, bakom Hörsalsparken, rullade sunarna med sina dorisar i raggarbilarna. Låten I don´t mind rullar snart ut på gatan och detta hade vi inget emot när vi störde raggartrafiken. Lördag förmiddagarna i Hörsalsparken slutade med att vi bestämde att ses på någon fest eller att vi drog till Smyg In.
Där framträdde alltid de bästa musikgrupperna. Vi lyssnade på norrköpingsgrupper som Mixers och Jokers eller svenska Who-inspirerade grupper som Nameloosers och Shakers. Ibland blev det helt enkelt Much to much. Den 4 maj 1967 framträdde The Who i Norrköpings Mässhallar. En av stadens lokala tidningar skrev; "The sweaty drummer trew his drums all over the stage when they finally closed the consert with My Generation". Lyckliga försvann vi mot Hörsalsparken i natten. Tiden gick och vi revolterande ungdomar växte upp - I´m a man. Attityden från The Who tog vi med oss in i vuxenvärlden. Samhällsengagemanget och det politiska intresset blev A leagel matter för oss.
Den 19 september närmar sig. Gör det rätt valet och tänk på framtiden för kommande generationer; My Generation!