Inom avdelningen romandebuterande poeter märks Mara Lee, vars "Ladies" verkar ha all potential att ta vid efter Sisela Lindbloms uppmärksammade roman "De skamlösa" från i våras. Mara Lees kvinnliga huvudpersoner rör sig i både modevärldens och kulturlivets innersta kretsar. De älskar och konkurrerar med varandra men är också varandras spegelbilder. Och de lever i en tid besatt av yta och kontroll.
En helt annan historia berättar estradpoeten Bob Hansson. "Gunnar" heter hans romandebut - om en ensam och dyster muraränkling med nytt hjärta och kärringpension. Utestängd från sitt gamla jobb tappar han fotfästet samtidigt som hans nya hjärta påverkar honom på oväntade sätt.
Förgänglig konst
Avdelningen fortsättningar: Med "Otrogen på öppen gata" går Belinda Olsson, feministiskt färgad krönikor i Aftonbladet, vidare i sin serie om kvällstidningsreporten Agata Hansson, nybliven mamma med stark längtan tillbaka till jobbet.
Även Agneta Pleijel hämtar inspiration från sin närhet. "Kungen komediant" heter den andra delen i en planerad triologi, byggd på berättelser ur hennes egen släkt. Första delen, "Drottningens chirurg", kom i fjol och fick kritik. Den här gången skriver hon om den förgängligaste av konster: teatern.
Med "Glitterscenen" avslutar Augustvinnaren Monika Fagerholm sin berättelse om Trakten och om människorna i den. Romanen är en fristående fortsättning på "Den amerikanska flickan".
Och Per Wästberg, som inte ens hann fylla 20 i sin första memoardel kommer med den andra: "Vägarna till Afrika".
Fiktion och verklighet
Avdelningen återkomster: Efter den hyllade och mustiga "Pompeji" för några år sedan är Maja Lundgren tillbaka i gränslandet mellan fiktion och verklighet, återigen inspirerad av Italien. Då hade hon läst frivola fraser i historiska ruiner. "Myggor och tigrar" heter den nya romanen och den här gången rör hon sig i hjärtat av den neapolitanska maffian, "Camorran", men också bland maffioser i svenskt kulturliv.
Bedragen
"Hennes mjukaste röst" blir Bengt Ohlssons första roman efter det stora genombrottet med "Gregorius". Den gången skrev han om en extremt olycklig och bedragen äkta man. Nu handlar det om en kvinna som blivit dumpad av maken och kämpar både med en fysisk och en mental konvalescens.
Även Daniel Sjölin kommer med en ny roman. Han gör som Bret Easton Ellis, leker med sitt kändisskap och låter huvudpersonen i "Världens sista roman" heta just Daniel Sjölin, i boken en alkoholiserad författare och programledare i tv. Enligt katalogtexten förefaller berättelsen äkta, men hur är det med sanningshalten?