Arv från gamla grekerna i Hörsalsparkens gravar
Vintern 1994 grävdes Hörsalsparken i Norrköping ut, varvid 28 gravar påträffades. Utgrävningarna var något omdiskuterade, somliga ansåg att detta var att skända den gamla gravmarken.
Hörsalsparken, en viloplats för våra förfäder i Norrköping. Nu har kunskapen om dem utökats sedan det utgrävda materialet analyserats. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
Att gravar, och däri bevarade skelett, fanns i marken var inget som förvånade någon. Hela detta kvarter är gammal kyrkomark. Den nuvarande Hörsalen är en ombyggd kyrka, och på denna högt belägna plats anses också ha funnits kyrka alltsedan 1100-talet. Den må ha brunnit ner och byggts om, men kyrkplats har det varit.
<b>Till sista vilan</b>
Många är också de Norrköpingsbor, och kanske än mer utsocknes - ty detta var landskyrkan, medan S:t Olai var stadens kyrka - som här vigts till sista vilan. Den del av kvarteret, som grävdes ut år 1994 var dock av relativt sen årgång som gravplats.
Här var nämligen gatumark fram till stadsbranden år 1655. Först i samband med ny kvartersindelning efter den blev här kyrkogårdsmark, och det sedan fram till år 1813. Från denna tid måste då de utgrävda gravarna vara.
Stora mängder med människoben påträffades i och kring de 28 gravarna, såpass mycket att det faktiskt räckte till att fylla sju stora sopsäckar.
<b>Skador i unga år</b>
Skeletten har nu analyserats, varvid bland annat noterades att många hade förändringar, som måste ha berott på belastningar. I flera fall hade skadorna uppkommit i unga år.
Uppenbarligen har flera av dessa hädangångna vuxit upp med näringsbrist, och tidigt satts i påfrestande arbete. En fråga blir då, om de kan ha varit industriarbetare. Det kan man i dag inte svara på - men kanske i framtiden, när kemiska analyser genomförts av spårämneshalter i skeletten. Detta kan bli ett senare, fristående, forskningsprojekt.
<b>Peng till Karon</b>
Några intressanta fynd har också gjorts i gravarna, bland annat några s k Karonspenningar - i ett fall en skilling från 1802-05, ett ganska så stort mynt.
Karonspenningen är ett arv från de gamla grekerna, som begravdes med ett mynt i munnen för att kunna betala färjeavgiften över floden Styx nere i dödsriket. Färjkarlen hette Karon (Charon), och han så att säga överlevde in i det kristna Sverige. På 1700-talet var han ännu ett stort namn, ofta ombesjungen av Bellman ("Charon i luren tutar...").
Karonspenningar i svenska gravar är därför inte helt unika. Ett mer speciellt fynd är däremot den sax, som fanns i en av gravarna.
Ann-Charlott Feldt spekulerar en del kring, varför saxen hamnat där. Det kan förstås vara ett rent misstag, någon kan ju helt simpelt ha tappat den. Men visst kan man också begrunda mer fantasieggande förklaringar.
<b>Skydda den döde</b>
Kanske någon velat skydda den döde genom att lägga stål i eller på kistan. Inom folklig magin hade stålet grundmurat rykte som skydd mot mörksens krafter. Och faktiskt så påträffades i samma grav även en hästsko.
De elva knappnålar som hittades är däremot lättare att förklara. De har haft funktionen att hålla liksvepningarna på plats.
Att man sedan inte hittat fler nålar kan i sin tur bero på att det under 1700- och 1800-talen var vanligt att begrava avlidna i deras gångkläder. Så till exempel fanns i en av gravarna i Hörsalsparken en knapp, som mycket väl kan ha suttit på dräkten som den döde begravdes i.
Så jobbar vi med nyheter