Ark kör med autopilot

Sommaren är slut. Det är kallt, ruggigt och The Ark avslutar sin evighetslånga sommarturné i Norrköping.
En turnéavslutning brukar oftast innebära att det berörda bandet antingen är trött eller våldsamt taggat. I fallet The Ark är det varken eller.

Martin Axén, Ola Salo och grabbarna hade energi så det räckte och blev över. Men det går inte att komma ifrån att det gick på rutin, skriver Folkbladets recensent. Foto: Janne Forsby

Martin Axén, Ola Salo och grabbarna hade energi så det räckte och blev över. Men det går inte att komma ifrån att det gick på rutin, skriver Folkbladets recensent. Foto: Janne Forsby

Foto:

Kultur och Nöje2007-09-03 06:00
Nog finns det energi så det räcker och blir över hos Ola Salo och grabbarna, men någon spelning utöver det vanliga bjuder de inte på.

Setlistan är det dock inget fel på. Smålänningarna har skrivit en lång rad hits vid det här laget och den relativt unga publikens förtjusning når hela tiden nya gränser. Från inledningen med "Clamour For Glamour"
till det ordinarie setets avslutning med den där hopplösa schlagerlåten (nej, jag kommer aldrig att förstå hur folk kan tycka så bra om en låt utan refräng) är det fullt drag som gäller. The Ark har med åren blivit ett riktigt storslaget liveband och klarar numera av den balansgång mellan glamoursvulstig rockstarimage och gullig familjeangelägenhet som headlinerturnerande genom svenska landskap kräver.

Vad är det då som är problemet? Borde jag inte yla av lycka när herrarna dunkar in "It Takes A Fool To Remain Sane", "Let Your Body Decide" och "One Of Us Is Gonna Die Young" i publikfriande versioner? Kanske. Men det går inte att komma ifrån att det går på rutin. Jag har haft tillfälle att se bandet flera gånger under sommaren och vad som spelas upp i Folkparken denna kväll är precis samma sak som överallt annars. Varken mer, varken mindre. Autopilot tror jag bestämt att det brukar kallas.

Dessutom har Ola Salo kört slut på rösten. Redan under Arvikafestivalen i mitten av juli kraxade han betänkligt och därifrån har det eskalerat. Jag ska inte skriva att han sjunger illa, men det spricker för honom betydligt oftare än vad vi blivit vana att höra.
En publikdomptör av stora mått har han dock alltid varit och den här kvällen är inget undantag. Halvvägs genom spelningen håller sångaren en lång predikan om hur sommarens energi inte försvinner bara för att värmen dör ut och sommarlovet nåt sitt slut. Han uppmanar till att känna hur den mysiga höstenergin tar över.

När extranumren tar vid tror jag honom.
Det är så att det värmer inombords. Senaste hitsingeln "Prayer For The Weekend" är överväldigande och när trummisen Sylvester Schlegel i snyggt arrangerade "Calleth You, Cometh I" avslutar det hela genom att klättra upp på sin bastrumma och störtdyka ner över en cymbal får det vara hur kallt och ruggigt som helst, den annalkande hösten tycks ändå ganska vacker.
Konsert
The Ark
Lejongropen
Publik: Ca 3 200
* * *
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!