Äntligen får den folkliga erotiken finnas i visorna
CHRISTINA MATTSSON Sjung! En svensk vishistoria med texter och melodier Natur och Kultur
Lagarbetets visor har försvunnit när den gemensamma muskelkraften ersatts av maskiner. Fäbodsången har flyttat till spelmansstämmor och konsertsalar. Till det som överlevt hör snapsvisan som är unikt svensk. Helan går är seglivad. Evert Taubes Än en gång däran har blivit signaturmelodi för Visans Vänner.
Boken ger exempel på alla sorters visor, även äldre med erotiskt eller satiriskt innehåll. Flicka lilla i särken vit, var har du varit så länge? Jo, hon har sovit hos mjölnardrängen. Äldre kvinnor sjunger inte bara om ärbara systrar utan lika gärna om kåta käringar, ofta med förstucken kritik mot män som inte fullgör sina äktenskapliga plikter. Var ska den knekten sova då, sade bonden. I min säng, uppå min arm, gänga mej tills jag blir varm, svarade bondens hustru.
Grovdoppa
De grövsta texterna finns i 1700-talets handskrivna vissamlingar. Senare tiders insamlare har ofta undvikit dem, skriver Christina Mattsson.
Själv har jag alltid varit sur på hur vår kunskap om viskonsten snöpts av moralhyckleri. Dan Andersson skrev: Kanske äger du som gammal en negress i Alabama. Någon ändrade det till: Kanske sitter du som gammal på en farm i Alabama. Bellman skrev: Tuppen gol och Kerstin fes. Någon ändrade till: Tuppen gol så sträv och hes. Gabriel Jönsson skrev: ...om dina bröst bli som malvornas blom. I min barndom ändrade någon till: ...om den slår ut såsom rosor i blom.
När anständigheten gjort entré på allvar anade aldrig de studenter som sjöng Kristallen den fina vad bondhustrur kunde ha sjungit om kärlek hundra år tidigare.
Förbjuden kärlek
I studentkretsar uppstod bondkomiken mot slutet av 1800-talet. Där var texterna roliga men fysisk kärlek bannlyst, liksom i all tryckt vistext.
Anständighetens och hyckleriets historia borde ägnas särskild forskning. Tydligen var det redan på 1700-talet skillnad på vad som kunde tryckas och vad som kunde sägas i tal och sång. Skillingtrycken berättade om olyckor, mord och sorgesam kärlek men undvek det grova och burleska. Populära var de ändå. Sinclairsvisan trycktes från 1741 över hundra gånger med alla sina nittio strofer. Av Bellmans visor gavs något hundratal ut i skillingtryck. Sen fortsatte det med Kors på Idas grav 1826, Petter Jönsson 1872 och Elvira Madigan 1889 och många därtill.
Ännu under 1930-talet skrevs visor om mord och olyckor, säger Christina Mattsson. Men nu glömmer hon ett viktigt fenomen: arbetslösheten och nasarvisorna!
Här har jag direkt kunskap. I vårt kök i enrummaren på Söder i Stockholm stod en tryckpress, en trampdigel. På den tryckte min far Gunnar sina visor som han sen sålde för ett öre styck till andra arbetslösa som sålde dem för tjufem öre ute på stan - ett slags maskerat tiggeri. Det var visor om kära mor i den lilla röda stugan bland björkarna, inga politiska visor alltså, för då skulle inte folk med gott om tjufemöringar ha köpt dem!
Mot slutet av 1800-talet kom "berättelsesånger" med rötter i nykterhets- och väckelserörelserna. Far super och slår ihjäl lilla Anna som gått till söndagsskolan. Och psalmdiktaren Lina Sandell skrev om Svarta Sara, "ett fattigt negerbarn" som dör och blir "vit och skär i Lammets blod".
Gemensam stam
Sen fick vi "stamsånger" som skulle sjungas i skolan och ge oss en gemensam sångrepertoar av Vi gå över daggstänkta berg, Vintern rasat och Uti vår hage. Begreppet försvann ur läroplanen 1969.
Kanske skulle stamsångerna vara en motvikt till 1920- och 30-talens schlagervåg med Jules Sylvain, Kai Gullmar och Lasse Dahlquist. I varje fall bildades Visans Vänner 1936 ur en "leda vid alla schlagermelodier som sköljde över landet".
Den stora publiken visade sig mogen för diktare som Hjalmar Gullberg, Nils Ferlin, Birger Sjöberg, Ture Nerman och Ruben Nilsson.
Sedan förbudet mot varieté i samband med spritservering upphävts 1955 kunde visan göra entré på krogen med Lars Forssell och Pär Rådström.
Povel Ramel bildar en egen epok. Jag minns honom från 1943 när han i tomteskägg sjöng sin nyskrivna Johanssons boogie woogie vals på Maxim. Första Knäppupprevyn kom 1952 och sen kunde man bara häpna över hans stora och originella produktivitet.
Minns Pråmen
På 1960-talets legendariska mötesplats vispråmen Storken kunde man höra Fred Åkerström och Cornelis och - enligt den här bokens författare - 250 andra artister framföra 13 000 visor.
Hasse och Tage bidrar i boken med Var blev ni av, ljuva drömmar. Här förekommer sällsynta ackord som E7sus4, men annars är alla bokens noter och analyser enkla.
Boken slutar med Tove Janssons Höstvisa från 1967 och Olle Adolphsons Trubbel från 1964 (som bara fått melodi till fyra av sina fem verser, men det klarar nog läsarna ändå).
Standardverket Den svenska sångboken (Bonniers) innehåller närmare 500 låtar. Den här boken Sjung! har bara tiondelen så många men är ett viktigt komplement. Främst för att den ger ett historiskt sammanhang men också för att Christina Mattsson är fördomsfri nog att visa alla sidor av svensk viskonst.
Så jobbar vi med nyheter