30 miljoner kronor för en ansökan är mycket pengar. Väldigt mycket pengar. Speciellt om man ställer det mot vård, omsorg och skola. Om man i stället ställer det mot JAS-satsningen är det en fis i rymden. Men nu har vi valt företrädare och lagt våra liv i deras händer. Jakt, attack och spaning får kosta hur mycket som helst. Det får inte kulturen.
Man kan dock dra några paralleller:
En kraschad flygning är också en flygning.
En inställd spelning är också en spelning.
Ett kulturellt utbyte av exempelvis musiker med vidhängande köpekrav är fullt jämförbar med att kränga JAS-plan där motköpen är så dyra att det vete fan vem som kammar hem vinsten.
Det är lite som att det inte längre går att kränga kvällstidningar, eller andra tidningar heller förresten, om man inte skickar med ett äckligt läppstift eller en mainstreamfilm.
Som ni förstår så tycker jag att man borde ha fullföljt ansökan om att bli kulturhuvudstad. Jag fattar inte hur man resonerar om man går in i ett projekt, jobbar med det i ett år, engagerar artister och vill ha mediautrymme, om man inte tänker fullfölja. Eller kom det som en överraskning att det skulle kosta pengar?
Nåja, nu kan ju den här halvfärdiga stan gnugga händerna i alla fall eftersom Melodifestivalen bestämt att Andra chansen ska avgöras i Himmelstalundshallen.
Tjoho och klackarna i taket. Å grattis – verkligen, men det skulle inte göra nåt om det blev lite bredd på det kulturella. Det vore väl väldigt tråkigt om det bara fanns en sorts flygplan. Att åka JAS på semestern känns sådär. Jaja, jag hör redan hur ni protesterar och säger att Norrköping visst satsar på bred kultur. Och det är sant. Men det får inte kosta något. Att gå på teater jämförs med att gå på hockey, verkligen puckat. När Crescendo som gett Norrköping ett gott rykte en bra bit utanför rikets gränser kanske inte längre kan vara kvar i sina lokaler eftersom man ska marknadsanpassas, i alla fall när det gäller hyran. Kanske blir vi en arrangör fattigare – kulturen blir smalare. Ställena där de yngre håller till är inte så rysligt vanliga, kultur skapas sällan i ensamhet på sin kammare. De behöver ställen att träffas på, att hänga, både själva och sin konst. Med lite tur kan de trixa till sig ett EU-bidrag.
Hur som helst så är det väl lite så att det man inte satsar på karusellerna får man inte heller igen på gungorna.
Den här stan känns ibland så pissrädd att inte ens både hängslen och livrem räcker, en trygghetsnarkoman till kommun. Tänk om pengarna inte räcker till vård omsorg och skola?
Tänk vad skönt det istället hade varit om vi som nation hade skippat det där skitplanet och lagt de pengarna på vård, omsorg och skola. Då kanske vi kunde ha använt 300 miljoner kronor till att ge våra invånare ett rikare liv. Nu läggs vi i kuvös och får komma ut en gång om året – på Kulturnatten.