Ännu är det far som ror

Pappa har bruna skor och kort hår. Långbyxor och liten jacka. Han transporterar sina barn, i bil eller på cykel. Han är en kul typ som är aktiv när det handlar om fritidssysselsättningar och han ställer alltid upp på fotbollsträningen - om det inte är en dotter som ska träna fotboll - sånt finns inte ...
Den här pappan finns i barnböckerna av år 2000. Det har Liselott Borg kommit på, forskat i och skrivit uppsats om.
- Pappan i barnboken är lite efter om man ser på hur samhället är. Men samtidigt lite före om man jämför med barnboksförhållanden.
Det är en av uppsatsens slutsatser, det som Liselott fått fram efter den sista terminens studier på SKA, Samhälle- och Kulturanalys som det heter.
- Jag valde ämnet för jag tycker att barnlitteraturen är lite försummad, det kanske inte är så mycket status för en litteraturforskare att ägna sig åt barnböcker. Men jag tycker det är väldigt intressant att undersöka hur man påverkas, vilka bilder som ges här. Och i debatten om hur påverkan sker av tv, video och film, så säger man att böcker är bättre. Men vilka bilder finns där?
Liselott är själv skilsmässobarn och känner inte igen sig i någon av de böcker hon studerat närmare. Det gäller åtta titlar från 2000. Hon har valt ur den realistiska, vardagliga genren och begränsat ämnet på det viset.

Jämför då och nu
Hon började med en jämförelse mellan Elsa Beskows och Cecilia Torudds mans- och kvinnobeteenden och finner att mycket ändå har förändrats. Bland annat var kvinnorna var mer inomhus förr.
- Jag har tittar på symboler också. Se Alfons pappa - ensam vårdnadstagare men det är ju inte så konstigt för här finns ingen mamma - han läser tidning, röker pipa och fåtöljen är en viktig möbel. Mammorna i böckerna läser inte. Det vore ännu roligare om Alfons pappa gjorde alla de där viktiga sakerna han gör i hem och hushåll, även om det fanns en kvinna i huset.

Tydliga roller
- Nej, inte blev jag överraskad av den här bilden, men förvånad över att det var så tydligt fortfarande. Cecilia Torudd har skrivit om Trollpappa, den opålitliga som inte sköter sig, annars är det fortfarande kärnfamiljen som gäller. Mamma, pappa och två barn. Pappa Hund av Håkan Jaensson är väldigt trevlig, där bor killen en månad växelvis hos vardera föräldern. Sen blir föräldrarna ihop igen!
Annars är man hos pappa på helgerna och gör en massa roliga saker fast pappa ofta är rätt slarvig. Mamma gör allt det som måste göras och håller ordning, men hon leker faktiskt aldrig med sina barn. Trollpappan, när han blir "bättre" då tar han med sonen på fiske!
- Det är som att författarna inte litar på att variationerna av kärnfamiljen kan fungera, det är till sist den gamla normen som gäller.
I Pappa Hund är alltså föräldrarna skilda och visst är det jättestökigt hos pappa och fint hemma hos mamma.
- Jag skulle vilja se mer variation i barnlitteraturen. Man ska visa att det finns något annat. På 70-talet hände det saker, då var det mycket debatt, men sedan har det gått tillbaka, men inte hela vägen. Jag märker också hur jag hamnar i vissa mönster när jag funderar på att skriva barnböcker själv.

Bilden påverkar
Illustratörerna sätter naturligtvis sin starka prägel, särskilt som det är några få som är väldigt dominerande, som Mati Lepp och Eva Eriksson.
Något annat Liselott saknar i böckerna är invandrarbarn och handikappade barn.
-Om de finns är de själv ämnet. De bord ingå ide här vardagliga miljöerna, finnas bredvid alla andra. Så som det är på många håll i verkligheten.
Liselott har inte sett på den litterära kvaliteten, hennes ärende har varit att se vilka värderingar som finns, vilka bilder som ges.
- Det har varit jätteroligt att läsa alla böckerna. Men överst på topplistan finns Bert- och Suneböckerna och de har inte passat in i min studie. Hos dom är föräldrarna väldigt i bakgrunden och de skrivs ur barnens perspektiv. Då blir det annorlunda.
Liselott vill fortsätta skriva.
- Jag undrar hur förlagen styr de här värderingarna. Det vore intressant att veta mera om!