Anna lyfter låtarna till höga höjder

Då bad hon mer eller mindre om ursäkt för sig, nu äger hon sin publik med pondus. Då såg hon ut som en vilsen tandsköterska, nu som en sann stjärna. Det är en fröjd att skåda.
Konserten är dessutom snyggt koreograferad. Hela bandet är klätt i svart, scenen mörk och ljussättningen en snygg mix mellan disigt blått och kliniskt vitt. Anna äntrar scenen iklädd kåpa och klarar av flertalet låtar innan hon ens gör sig besvär att konversera med publiken. Det är så rätt. Hela föreställningen går i mystikens tecken, scenografin och sällskapets uppträdande går hand i hand. Stundtals vilar nåt smått rituellt över det hela, sättet att uppträda skulle inte ha skämts för sig i hårdrockssammanhang.
Men här är det ju skir pop det handlar om. Pop där Anna Ternheims originella sångröst står i centrum och lyfter låtarna till höga höjder.
Nog för att hon tillsammans med sitt band bryter sönder vissa kompositioner med rockiga utspel och dissonanta passager, men i grund och botten är konserten vacker. ?I?ll follow you tonight? ger precis som ?Shoreline? sköna rysningar och ?Today is a good day? bubblar av självförtroende.
Efter att Thomas Andersson Wij värmt upp publiken på ett hemtrevligt om än spetslöst sätt kommer Anna Ternheim och hennes gäng som en riktig kvalitetshöjning. Visserligen snubblar sig bandet igenom första plattans hit, ?To Be Gone?, men det spelar inte så stor roll, övriga guldkorn draperas i en skrud som är vacker och full av mystik på samma gång. Anna Ternheim har uppenbart hittat precis rätt med sitt artistskap.
Vill man (och det är jag övertygad om att många gör) kan man se en helylletjej i Anna Ternheim. Fumliga mellansnack om blygsamhet och uppskattning inför publiken öppnar onekligen för en sådan tolkning. Men under den där ytan lurar numera en kaxig popdrottning som vet precis vad hon vill. En tjej som inte är sen att vara svår, men ändå lättillgänglig och som balanserar på gränsen till att vara lite dryg utan att den dyrkande publiken genomskådar henne. Det är vad som gör Anna Ternheim anno 2006 så bra.
Nog för att hon har skrivit ett koppel av vackra kompositioner, men numera är det även en riktig stjärna som framför dem. Sällan har jag sett en sådan utveckling!

Anna lyfter låtarna till höga höjder

Sällan har jag sett en sådan utveckling! Skillnaden är milsvid mellan den Anna Ternheim som kuvad och lite generad stod på scenen som uppvärmare åt Lars Winnerbäck för några år sedan och den lysande entertainer som går på scen i Flygeln.