Än finns det krut i Europe

Nostalgikonserterna avlöser varandra i Norrköping. Förra veckan var Nationalteatern på besök, nu i lördags stannade Europe till i Värmekyrkan.
Till skillnad från förra veckans nostalgifiasko visade dock pudelrockens hänförare, Europe, att det fortfarande finns krut kvar i bandet.

Kultur och Nöje2006-11-06 06:00
Illvilliga rapporter har gjort gällande att frontmannen Joey Tempest inte alls har rösten kvar. Det är dock en sanning som omedelbart kommer på skam. Tempest sjunger klockrent, kristallklart och inlevelsefullt.
Bandets vigör verkar det heller inte vara något fel på. John Norum står karakteristiskt hukad över sin elgitarr och basisten John Levén tycks tro att han är 20 år yngre än vad han egentligen är. Det glöder mer om Europe än vad man någonsin hade kunnat förvänta sig.
Gammalt klassiskt material varvas med bitar från nyligen släppta ?Secret Society? och det är klart att klassikerna går hem bäst hos publiken, men några av de nya bitarna bjuder på tyngre heavy metal än vad vi vant oss vid från Europe. Det fungerar bitvis som en riktig vitamininjektion, inte minst fläskigt riffdrivna ?Let the children play? imponerar.
Men som sagt, klassikerna. Den generösa speltiden ger utrymme för många sådana, men de största av dem alla gnistrar inte som de borde. ?Carrie?
görs i en tämligen tam allsångsversion med Joey Tempest på akustisk gitarr. ?Rock The Night? når aldrig gamla höjder och i avslutande paradnumret ?The Final Countdown? är synthslingan, som precis alla i publiken kan i sömnen, förinspelad. Det är svagt!
Att släppa in så mycket nytt material i showen är vågat, men också nödvändigt när nostalginumren inte riktigt vill greppa tag. Till nästa vända önskar jag mig dessutom att bandet håller sig ifrån all överflödig instrumentonani. Allt som innefattar en ensam musiker på scen, gosandes med sitt favoritinstrument är genant, uselt, pinsamt, en bromskloss i föreställningen. Ta omedelbart bort!
Ett band av Europes kaliber borde dessutom kunna bjuda på en något mer matad show med pyroteknik och mer publikfrieri än en silvrig megafon i händerna på Tempest. En sak har de i alla fall förstått, musiken ska kännas när man är på konsert. Ian Hauglands bastrumma dunkar taktfast mot bröstkorgen och gitarrerna klyver luggen på mig. Det är precis så det ska vara, högljutt och energiskt. Den byråkratiske hälsoivrare som hävdar annat har helt enkelt inte förstått vad livemusik handlar om.
Konsert
EUROPE
Värmekyrkan
Betyg: * * *
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!