Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Allvar mitt i 80-talskitschen

TJENARE KUNGEN
***
Filmstaden

”Det kommer en singel till jul”. Cecilia Wallin och Josefin Neldén startar bandet ”Tjenare kungen” i Ulf Malmros film med samma namn.
Foto: Sandrew Metronome

”Det kommer en singel till jul”. Cecilia Wallin och Josefin Neldén startar bandet ”Tjenare kungen” i Ulf Malmros film med samma namn. Foto: Sandrew Metronome

Foto:

Kultur och Nöje2005-09-17 06:00
Bruksorten, någonstans i Sverige. Smådjur, stillhet och sommardamm. Plötsligt: Tystnaden krossas av ett gitarriff: "Kapitalet höjer hyrorna, och staten bostadsbidragen..." Men är det inte...? Jo - "Staten och kapitalet" med lokala garagebandet Girls on drugs.
Efter den chocköppningen tänder regissören Ulf Malmros strålkastaren över ett klassiskt i-landsproblem: Att vara ung och den enda punkaren i ett hav av raggare. Egentligen är de tre, men en vågar inte för sin pojkvän och den andra är rädd för att få stryk. Återstår Abra, tonårstjej med sockervattnad lugg och två drömmar - att flytta till storstaden och starta ett band.
Ulf Malmros "Tjenare kungen" är som om 1984 dött, frystorkats och tinats upp tjugo år senare när man hittat ett botemedel mot Lili & Sussie-smink, brutna pacifistgevär, smala läderslipsar och saggig postpunk.
Abra (Josefin Nildén) är filmens självklara medelpunkt. Med gitarrfodralet i ena handen och cigarretten i den andra sicksackar hon sig fram genom meningslösa jobb, rivningskontrakt och ändlösa timmar i replokalen, ständigt sökande efter en egen identitet och ett skivkontrakt - "Det kommer en singel till jul" är både Abras och filmens mantra.
På vägen möter hon ett stiliserat men rätt pricksäkert galleri av 80-talstyper; mest exakt tecknad är Joel Kinnamans Dickan, en Ulf Lundell-epigon med linne och gubbhatt i nacken, skrivande på "nån sorts generationsroman, en jävligt smärtsam process". Är du äldre än 32 har du garanterat träffat Dickan, om du glömt honom har du gjort dig själv en stor tjänst.
"Tjenare kungen" är mer publiktillvänd och mindre in-your-face än Malmros senaste film, "Smala Sussie", men ändå en mer typisk Malmrosare än både "Den bästa sommaren" och "Bäst i Sverige". Mitt i all skamlös 80-talskitsch finns en insiktsfull berättelse om en ung kvinnas vuxenblivande, en berättelse som tar avstamp i en av ungdomens paradoxer: Tiden av uppror är kanske den tid som ställer de allra största kraven på anpassning.
Eller med andra ord: Abra säger att hon vill störta samhället, men hon vågar inte ens berätta att hon verkligen verkligen verkligen avskyr Ulf Lundell.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!