Min hjärna måste på nåt sätt ha helgen på sig att preppa sig inför det nya som komma skall. Att börja utesluta socker mitt i veckan är en utopi med andra ord. Samtidigt som mitt logiska tänkande mycket väl vet att jag borde kunna ändra mitt beteende precis när som helst.
”Ok, nu du Brunell råkade du visst klämma i dig både kanelbulle och smördegsbakelse till kaffet, trots att det är måndag och ditt NYA liv skulle börja (igen). Ja, så då tar vi nu nya tag och börjar om imorgon tisdag istället.”
Ha, glöm det!
Nu finns det ju all anledning i världen att få vräka i sig både det ena och det andra under en hel vecka till. Riktigt frossa i onyttigheter medan jag kan. Då blir det sötsaker både efter lunch och till eftermiddagsfikat, varje dag. Och efterrätter på helgen är obligatoriskt. För nu gäller det ju att ladda upp batterierna ordentligt innan det är dags för måndagens späkning.
I lördags gjorde jag en så god Creme Brulee innehållande 3 dl grädde och 6 äggulor (ok, ganska fett) men även 2 dl mjölk (lite sunt).
Och så bränt knaprigt socker överst.
Alla gick inte åt och då är det väl inte mer än rätt att jag, som ska vara sund från och med måndag faktiskt får äta upp de två som blev över.
Förra helgen när det var påsk råkade jag göra aningen för många pannacottor. Vi hade släktkalas hemma hos oss och eftersom vi var 17 personer hade jag tredubblat satsen. Nu var det bara så att alla gästerna som ätit kokta ägg, lax, ål, kalkon och jag vet inte allt, var ganska mätta när det väl blev dags för dessert. Därför blev det sådär en tio stycken över. Dom stod där och tog plats i kylskåpet och någon var ju tvungen att förbarma sig över dom.
Inte slänger man bort så goda saker.
Men barnen ville inte ha, inte mannen heller. Och gästerna åkte ju hem, så vad skulle jag göra? En, ibland två, om dagen var egentligen ingen uppoffring för mig och de var ju faktiskt lite nyttiga också. Kalk är bra för skelettet ju. Och det här receptet innehöll t o m lite gräddfil mitt i all vispgrädde. Fast ok, jag kan erkänna att jag kände mig lite äcklig efter att i en veckas tid ätit samma efterrätt dag ut och dag in. Och den känslan har byggts på p g a alla påskägg som fortfarande ligger och dräller över allt i huset. Det är bara äckliga sorter kvar i dom och barnen är totalt ointresserade av att äta upp godiset. Det är jag med.
Men trots att jag nästan kräks av blotta tanken på choklad, likör och skumägg så kommer jag titt som tätt på mig själv tuggandes på just de sorterna. Men å andra sidan, tack var det är snart det gamla trista godiset slut. Inget ont som inte har nåt gott med sig!
Och nu är bara sex dagar kvar till en ny måndag och då jäklar ska jag börja mitt nya sunda socker- och fettfria liv igen. Eller hur?!