Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Allt står inte rätt till

Magnus Petersson

Magnus Petersson

Foto:

Kultur och Nöje2004-09-28 06:00
Sedan lite drygt en månad har det sörplats kräftor i stugorna runt om i Sveriges avlånga land.
Visst är det härligt med kräftskiva.
Vi träffas och sjunger några snapsvisor för kung och fosterland utan att skämmas. Vi dricker öl och klär ut oss sig i färgrika hattar. Detta är en årlig tradition som vi gärna inte missar. Men det finns ett stort men. Skrapar man på ytan så står inte allt rätt till.
Vitsen med en kräftskiva måste vara att vi ska äta denna röda härlighet på rätt sätt. Det är det emellertid inte så många som kan. Ofta får man höra:
- Jag äter bara stjärten och klorna. Men när det blir tal om att öppna själva kräftkroppen då rynkas det på näsan. Om du gör en djupdykning på en kräfttallrik kan du i stort sett se helt orörda kräftkadaver. Mycket på grund av ren okunskap. Man tror helt enkelt att det är äckligt. Man vågar inte smaka.
Det är lustigt för det är ju där allt det goda finns. Inte nog med att du kan sörpla dig trött, där finns även det så kallade smöret: Den härliga sörjan kring den svarta magsäcken som i stort sett är det enda man inte kan äta tillsammans med skalet förstås, sedan är det fritt fram. Men att förklara det för en finkänslig nej-sägare som redan innan har bestämt sig för att aldrig någonsin våga smaka är förstås lika lätt som få en riktigt gammal hund att sitta. Trots att man inte äter kräftor så vill man ändå vara med eller ordna en kräftskiva. Märkligt!

Detta rynkande på näsan är ett otyg som måste bort från de svenska kräftskivorna. Visst kommer kräftskivorna att leva kvar som en av de riktigt populära traditionerna i vårt land. Men om merparten inte äter kräftor; hur mycket är det att visa upp för omvärlden? Här krävs en utbildningsinsats från dig som faktiskt kan äta kräftor. Fräls din bordsgranne på nästa kräftskiva du besöker. Ta över tillställningen. Gå in i lärarrollen. Du har härmed fått en uppgift. Visa hur man gör. Gå grundligt tillväga. Visa hur man får fram smöret. Mata om så behövs. Får den finkänslige bara smaka så finns i alla fall möjligheten att det blir en aha-upplevelse. Någon kanske upptäcker att det är gott. Vem vet.
Det är svårt att slå sig igenom den svenska nej-sägar-mentalitet speciellt på en kräftskiva. Men för jösse namn gör ett försök annars är du snart en utdöende art som själv får sitta där med din kräftkniv och visa hur tapper du är medan de andra sitter och sjunger snapsvisor i högan sky...
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!