Allt & inget

Snököld.
Det kan göra desamma, nu. Nu hade vi ju börjat ta skott av pelargonerna och börjat kolla på allt i skyltfönstren som går i lindblom, vitt och skärt.
Så blir det vinter. Visserligen med all rätt om man bara ser på almanackan, men ändå. Tänk på oss.
Det lindblomspastelliga får vänta. Förresten finns de bara som dockkläder, inget för fullvuxna.

Kollar veckans händelser. Nyhetstätt visst, men ändå. Det där om att kyrkan i Spanien säger ja till kondomer och är uppnosiga mot påven, det tycker jag kan räknas in bland det stora. Nyckeln hette aids.

Såg Masjävlar. Längtar efter en film som inte styrs av mobiltelefoner. Alla ringer, sånt kallas tidsfärg men verkar väl lättköpt.
En film utan mobiler kallas väl experiment eller surrealistiskt eller bara omöjligt. Vi mobilar ju så mycket, till och med i en miljö som ser ut som 40-talet fast det nog är 2004.
Dom är bra på såna miljöer i svensk film (teatern med för den delen). Trasmattor står mot trälampor och mörkbrokigt kökskakel. Men ser det ut så? Har folk på landet det annorlunda än folk i stan? Framför allt, är varje miljö så genuin åt ena eller andra hållet? Och menar film- och teatermakarna att man lever i en annan tid utanför tullarna? Nog kan man anta att pappan i köket ser nog så autentisk ut, men idag skulle han väl i alla fall sitta i tv-soffan? (apropå banala poäng).
Masjävlar är ändå en ganska söt film, man fick lära sig ett nytt skådisnamn, Kajsa Ernst, hon var faktiskt bäst. Ungefär som Viveka Seldahl i Änglagård. Rättskaffens samhällsbyggare och allas morsa utan att nån egentligen har bett henne.

Såg en annan film på tv, det handlade om gammal kärlek och det var mycket exotiskt. Hur kunde dom?! Hennes make storskrattade när hon bekände sin otro. Tockna dumheter! Hon beskrevs som 70 år och mycket riktigt dog hon också, av som det verkar, ålderdomssvaghet. Filmen var nog gjord av någon snärta i 50-årsåldern, knappast av en gubbe men jag missade uppgiften.

Ännu en film, Se mig! gick i Linköping (man som här får vara snabb om man ser i annonsen att något bra dyker upp) handlade om en totalt självupptagen far/författare/karltyp och hur hans förtvivlade tonårsdotter försökte bli sedd.
Gå på bio.

Nu är vårens böcker beställda. Om man skulle kunna utläsa litteraturintresset av den stora katalogen, skulle man inse att det enda vi vill läsa om är mat. Inget hindrar flödet, från traditionell grillning, över sallader, desserter, gryner och puddingar till den slutgiltiga lösningen, den nya dieten som presenteras av gråhårig läkartyp med lite omoderna glasögon eller av tindrande mager hollywooddam.
Vilken tur att kultursidans recensenter har lite andra intressen - vi kan utlova tips och varningar om historia, folkliv, berättelser från överallt, deckare och kärlek - läsning för förkovran eller underhållning, för att slöa eller för att pigga på sig.
Jag ser fram mot ett par författare som jag gillar - och då handlar det inte om urkokt vete, hemgrodda frön eller ens hundra nya sätt att göra en macka på.
Även om det skulle behövas. God middag!