Allt du hittills aldrig vågat fråga...
MIKAEL THAMVildsvin - beteende och jaktPrisma
Foto:
I Simonstorpsskogarna är det gott om vildsvin. Man ser på bökade mossar och torv hur de har passerat i terrängen men jag har aldrig lyckats se ett levande vildsvin. Numera vet jag varför. Deras luktsinne är så väl utvecklat att de kan känna vittring av människor på långt håll om vindförhållandena är de rätta. Om man äter vitlök är upptäcktsavståndet ännu längre, enligt min hustru, men hon kanske inte enbart avser vildsvin.
Mikael Tham är vildsvinsspecialist, och hans enormt breda kunskap om djuren bekräftas av varje ord i denna bok. Jag kan inte tänka mig någon fråga om svenska vildsvin (sus scrofa Suidae) som han inte besvarar. Också vapen, utrustning och jakthundar beskriver han i detalj. Dessutom delar han med sig så mycket information av allmänt intresse att inte bara jägare utan alla som vandrar i skogen kommer att ha nytta av boken.
Visste ni att vildsvin är mest aktiva på nätterna? De kan springa 35 km/timmen, så försöker aldrig springa ifrån! Könsbestämning av vildsvin i tätskog är lika svårt som könsbestämning på ett mörklagt studentdisco i Norrköping, därför att en del suggor har betar eller betliknande vita ränder på käken. Dessutom kan en hårsamling på magen se ut som en manlig könsdel (på vildsvin, inte studenterna). Om flocken skingras kan medlemmarna alltid återfinna varandra till kvällen, vilket tyder på intelligent spårningsteknik.
De är allätare som kräver 2-5 kg foder per dygn, mest vegetabilier men också kött. De jagar inte andra djur aktivt, men vid hunger kan de anfalla och döda ett nyfött rådjurskid. Under kriget förtärdes även mänskliga likdelar av stridsfältets svin, ett faktum som gav material till många deckarförfattare.
Om ledarsuggan skjuts ihjäl kommer psykologiskt kaos att råda inom flocken. Ätbeteendet, parningsbeteendet och födelsefrekvensen påverkas i en plötsligt initiativ- och ledarlös flock. (All jämförelse med Svenska UD undanbedes.)
Att lantbruket lider mycket skada av vildsvin är obestridligt. Michael Tham ger exempel på hur man kan åtminstone minska skadegörelsen genom systematiskt jakt, elektriska stängsel och utplacering av utfodringsställen på ofarligt skogområde.
En kantarellplockares första fråga är hur stor risk det är att bli anfallen ute i skogen. Tham ger lugnande besked. Ett oskadat frilevande vildsvin utgör normalt inte någon fara, om inte en sugga upplever att hennes kultingar är hotade. Även då kan anfallet vara ett skenanfall som avbryts i god tid. Den lugnande effekt som dessa ord ger, störs avsevärt när han fortsätter med rådet att om man bli trots allt anfallen, är angriparen troligtvis ett förrymt svin från en hägn... Då skall man hoppa undan i sista minuten som en matador på en tjurfäktningsarena. Eller klättra upp i ett träd. Eller lova sig själv att aldrig mer gå ut i tätskog. Men då är det så dags.
Det är nu en skakad recensent tappar denna utmärkta bok ifrån sina darrande svampplockarfingrar och drar sängkläderna tätare intill sig.
Så jobbar vi med nyheter