Allende skriver vidare med humor och allvar om det magiska livet
Isabelle AllendePorträtt i SepiaNorstedts
Foto:
Så skriver Aurora del Valle, berättarjag och huvudperson i Isabelle Allendes nya roman Porträtt i Sepia. 30 år gammal ser Aurora tillbaka på sitt liv, i ett försök att avtäcka dolda minnens mysterier. Som barn råkade hon ut för en fruktansvärd händelse, som hon gömt i minnets dunkla vrår. Traumat har gett henne bestående mardrömmar. Genom att skriva och fotografera kämpar hon för att övervinna dem.
Aurora del Valle är född 1880, och tillhör den rad av starka och självständiga kvinnor som befolkat Isabelle Allendes tidigare romaner. Hon är yrkesfotograf i en tid då yrkeskvinnor är mycket ovanliga. Hennes berättelse är ett porträtt i sepia, som betyder brun färg. Egentligen skulle hon vilja ha det i en ljus platinareproduktion, men dess gedigna ljus utmärker inte hennes liv, som istället präglas av ovisshetens diffusa nyanser.
Porträtt i Sepia är en fristående fortsättning på Ödets dotter, Isabelle Allendes förra roman. Där får vi möta Auroras morföräldrar Eliza Sommers och den kinesiske naturläkaren Tao Chi"en. Också Paulina del Valle, Auroras farmor, är bekant från Ödets dotter. Hon är en driven affärskvinna med stark personlighet. I Ödets dotter for hon, liksom Eliza Sommers, från Chile till San Fransisco. Efter morfaderns död får Aurora följa med sin farmor från San Fransisco tillbaka till Chile. Där får vi också möta flera av karaktärerna från debutromanen Andarnas hus.
Severo och Nivea del Valle, släktingar och goda vänner med Aurora, är föräldrar till den klärvoajanta Clara, som är en av huvudpersonerna i Andarnas hus. Både i Porträtt i Sepia och Andarnas hus är de politiskt radikala och kritiska mot den stelbenta katolska kyrkan som har makten över folkets själar.
Att människoöden på det här sättet flätas samman gör att läsaren på ett särskilt sätt lär känna karaktärerna och deras historia. Man fäster sig vid människorna och saknar dem när romanerna tar slut. På ett skicklig sätt vävs så flera berättelser samman till en enda. Berättargreppet är starkt och mycket skickligt genomfört. Många drabbas nog av igenkännandets glädje av att möta ännu en människa sm försöker förstå sitt liv genom att skriva, skapa och fånga bilder.
Handlingen förs hela tiden fram genom de mysterier som allteftersom nystas upp, och håller läsaren på helspänn. Där finns många humoristiska beskrivningar av såväl personer som händelser. Läsaren får också tillfälle att bredda sina historiska kunskaper om situationen i 1800-talets San Fransisco och Chile.
Isabelle Allende intresserar sig dessutom för att utforska okända vrår i människans själ. Också verkligheten kan då och då vika åt sidan för att släppa fram det oförklarliga. Denna magiska realism är en av den latinamerikanska romanens främsta kännetecken.
De traditionella gränserna mellan fantasi och verklighet suddas ut. Verklighetens och vetenskapens lagar sätts ur spel och andra, magiska krafter verkar i tillvaron. Den magiska realismen är mer framträdande i Andarnas hus, men kontakten med andevärlden finns också i Porträtt i Sepia och Ödets dotter.
Isabelle Allende är född i Chile, landet som hela tiden återkommer i hennes romaner. Men under militärkuppen 1973 tvingades hon att fly därifrån. Diktaturens fasor beskriver hon mycket målande i debutromanen Andarnas hus. Hon är kusinbarn till Chiles dåvarande president Salvador Allende, som mördades i samband med att kuppen inleddes.
Efter dottern Paulas död hade Isabelle Allende ett långt avbrott i författandet, innan hon återkom med Ödets dotter. Sedan flera år är hon bosatt i USA. Hon har också skrivit Eva Luna, Kärlek och skugga, Den oändliga Planen och Paula. Hon är nu en av världens tre mest lästa författare.
Så jobbar vi med nyheter