Jag är rätt övertygad om att vi alla har en rädsla för någonting i livet. Min man är inte så vidare förtjust i höjder. Själv avskyr jag en mängd olika småkryp såsom ormar, fästingar och getingar. Dessutom är jag är väldigt övertygande när jag lär barnen att skydda sig mot dem främst när det gäller getingar. De står stilla som statyer när de kommer surrande medan jag själv fäktar med armarna som en vilde. När jag är i skogen klär jag mig nästan i måndräkt för att slippa fästingar. Jag borstar av både barnen och Joakim så fort jag ser något som kryper runt på dem. Oavsett om det är knott eller en fluga med en övertygelse om att allt som kryper kan vara en fästing. Himla små äckliga eremiter.
Sedan har jag en annan liten fobi mot löss. Löss har jag bara haft en enda gång i livet. Något jag inte önskar få igen.
Trots att jag bara hade en enda lus. För fy vilket jobb det medförde med hårtvätt och sanering. Och för inte tala om kamningen med den vedervärdiga luskammen. Ni kan ju bara tänka er hur bra det gick att kamma mitt krull med luskam.
Det kryper i hela kroppen när jag bara tänker på de där påträngande krypen som antastar oss oskyldiga människor.
Något annat som jag avskyr ännu mer är magsjuka. Det är verkligen något som jag vill undvika till varje pris. Och med skolbarn i huset kan ni ju själva räkna ut att det inte alltid är så lätt. Dessutom tycks den förr så kallade vinterkräksjukan härja året runt nuförtiden. Förut existerade den mest omkring jul. Då det var som epidemi och spreds likt en löpeld. Jag kämpar ständigt med att lära min familj allt om handhygien. Tur att jag är vårdpersonal som kan mycket om handsprit och renlighet. Jag kan till och med erkänna att jag väldigt ogärna på allmänna toaletter utan handspritning efteråt. Så när vi är och shoppar får min urinblåsa verkligen bekänna färg. Jag kan hålla mig en hel dag för att slippa gå på alla snuskiga och ostädade toaletter när magsjuka härjar. Råkar jag ändå komma i kontakt med någon som kräks provar jag alla möjliga förebyggande åtgärder för att slippa bli sjuk. Både laktobacilldrinkar och förebyggande kost. Ja helt enkelt allt som går att inta. Jag har provat allt från vitpepparkorn till whiskey. Och råkar jag stöta på en spya på gatan går jag gärna över till andra sidan eller håller andan. Helst skulle jag vilja ha munskydd också. Jag minns en gång när en kollega fick gå hem med magsjuka. Jag städade hela avdelningen från golv till tak med rengöringsmedel och sprit så det sken mer än en slipad diamant.
Nu tror ni väl att jag är helt spritt språngande galen och bor isolerad i min lilla källare med stora pansarglas och murar omkring mig. Men icke! Och om ni går till er själva är det säkert något som ni gärna undviker? Och kanske är det här något tillspetsat, men nog ligger det något i att vi alla har våra ?småfobier?. Sedan måste det förstås finnas en viss balans på det hela, så det inte går till överdrift och jag tror att det är nyttigt att våga utsätta sig för dessa rädslor. Så när jag vill vara lite extra tuff vågar jag faktiskt gå fram och titta på en död, platt huggorm. Kanske till och med en livs levande orm om den är instängd bakom en glasruta. Det ni! Det kallar jag mod. Men något som är ännu mer modigt är att våga tillstå att man är rädd för någonting. För det är vi alla. Inte bara jag!
