Alla dansar och flinar
Träd gräs och StenarAlternativa scenen***Det är många som är nyfikna. Träd Gräs Och Stenar, hur står de sig egentligen så här 30 år efter att de var som mest populära? Svaret är tämligen bra.
Det låter bra, betydligt bättre än vad i alla fall jag hade förväntat mig och så fortsätter det sedan.
Endast en låt är bestyckad med sång.
I övrigt ägnar sig de grånade herrarna åt instrumentala orgier där de svävar ut på så väl bas som elgitarr.
Flummigt, men festligt och fascinerande. Frågan är om de inte spelar bättre idag än de gjorde när de verkligen var i ropet på riktigt.
Att de inte har någon sång i sin flummiga instrumentalprogg kompenserar de med långa, filosofiska mellansnack.
Det är så farbroderligt det bara kan vara när de orerar om saker de förmodligen knappast förstår själva och skapar en mysig, välkomnande atmosfär.
Jag tycker det är kul. Träd Gräs Och Stenar har faktiskt betydligt mer relevans nuförtiden än vad man hade kunnat tro.Det syns endel tveksamma miner bland det äldre gardet i publiken när Svenska Akademien tar längre tid än de flesta andra artister på sig att rodda om på scenen.
Här är det inte bara tuta och kör utan trummor som ska riggas, medhörning ställas in och keyboards installeras.
Men de tveksamma minerna förbyts snabbt i breda leenden när den skånska orkestern kommer igång med sin korsning mellan hiphop och reggae.
Efter någon låt börjar det rycka lite i benen på folket och halvvägs in i spelningen är det spontandans som gäller framför scenen. Ingen står oberörd, precis alla, från yngsta unge till skröpligaste pensionär dansar och flinar.
Så jobbar vi med nyheter