"Alcalás liv är förstört - av honom själv"
Anita JekanderKartan och verklighetenW&W
Foto:
Det ligger alltså nära till hands att uppfatta boken som ett beställningsarbete. Men nu är det ju så, som Lars Westerberg en gång sagt i radions OBS, att köpta begåvningar alls inte upphör att vara begåvade. Anita Jekanders bok är absolut läsvärd, hon skriver rappt och klart och är stundtals rentav spännande.
Strax efter klockan 8 på morgonen den 23 mars 1999 är vicepresidenten på väg till sitt arbete i en röd jeep - då känner läsaren att han strax ska bli skjuten... Tisdagen den 8 februari svänger en bil in på grusplanen framför familjen Alcalás skånelänga - då känner läsaren att Jesús Alcalá snart är illa ute... Och att Anita Jekander har begåvning åt Per Wahlöö-hållet.
Men hon är också en driven journalist. Hon har talat med nyckelpersonerna i fallet Alcalá och låter dem argumentera både för och emot den anklagade. Man ser hela tiden att hon själv är emot, men som läsare får man ändå material till egna ställningstaganden.
Michaela Sjögren är det tydligen synd om. Det var hon som jobbade i Paraguay och anmälde Jesús Alcalá. Hon presenteras som ett maskrosbarn från Rågsved som kämpat sig upp och nu riskerar att oförskyllt råka illa ut.
Men vi får också veta att hon först kontaktade medierna, dvs DN, innan hon gick till polisen. Och vi kan själva tänka oss motsatta vägen: att det var DN som fick henne att polisanmäla Alcalá eftersom "någon på DN" avsiktligt ville skada honom.
Jesús Alcalá får själv komma till tals: "Joachim Berner" (då DN:s chefredaktör och Bonniers man) "hade redan förberett lynchningen av mig. Den massmediala lynchningen. "
Och Göran Rosenberg får under en debatt på Publicistklubben peka på samarbetet mellan åklagare Yngve Rydberg och DN-journalisten Thomas Michélsen och den perfekta timingen dem emellan. Göran Rosenbergs röst är visserligen "drypande av ironi" så vi ska avfärda honom, men vi får ändå möjlighet att tänka själva.
Åklagarsidans roll tycks framstå suspekt även för Anita Jekander. Jesús Alcalá har polisanmält Michaela Sjögren. Åklagare Rydberg reser till Paraguay, tas emot av Sjögren och hennes make, umgås och gör utflykter och äter sju middagar med dem. Varpå han åker hem och avskriver Alcalás anmälan.
Man kan undra varför riksåklagaren inte kopplar bort den komprometterade åklagaren, liksom varför han nu påskyndat målet, som ju var planerat först till hösten.
Anita Jekanders bok måste som sagt rekommenderas. Genom att de inblandade själva får komma till tals blir boken faktaspäckad men är hela tiden lättläst. Man får också intressanta inblickar i hur snacket går på redaktioner och publicister emellan.
Några svagheter kan man peka på. Anita Jekander går själv i god för att ett förhörsband inte manipulerats sedan hon bara läst en utskrift. Hon är sur när någon kallar henne Annika men döper själv om Expressens Nils Schwartz till Nils Schultz. Och korrekturläsningen har brister.
Det här är Anita Jekanders första bok, framhåller förlaget. Det får gärna bli flera. Hennes behandling av personerna leder tanken till skönlitteratur. Hon delar deras känslor. Hon är med när de släcker sänglampan. Hon är förtjust när en solstråle blänker till i advokat Thomas Olssons manschettknapp vid en rättegång ...
Mot slutet säger hon att "oavsett hur det går i Svea Hovrätt är Jesús Alcalás liv förstört - av honom själv". Och hon lägger till att debatten om DN:s roll känns falsk. Vilket väl betyder att vi inte ska tro att Bonniers haft något enda finger med i attacken mot Jesús Alcalá.
Vilket kanske är den egentliga anledningen till att den här boken skrivits just nu och kommit ut på bonnierägda W&W just nu och kan påverka opinionen inför rättegången just nu.
Sak samma - läs den ändå! Så mycket kunskap om Alcalá-affären finns ingen annanstans - och i så njutbar form.
Så jobbar vi med nyheter