Äktsvensk skräckfilm

n Bortsett från ett par filmer av Ingmar Bergman så har svensk skräckfilm varit allmänt usel och löjlig. Ingen svensk har helt enkelt velat eller kunnat göra den sortens film bra. John Ajvide Lindqvists originella rysare om ensamhet, mord och ung kärlek i Blackeberg år 1982 var tydligen det material som behövdes för att göra en verkligt bra äktsvensk skräckfilm, med foto och bildberättande som håller bra även med internationell måttstock. En mobbad pojke möter en vampyrflicka. Hon lär honom självförsvar, han ger henne mänsklig kärlek och gemenskap. De vuxna kan inte se eller ta hand om dem. Kåre Hedebrant, Lina Leandersson och Elif Ceylan (vampyrflickans röst) är de tre senaste sevärda barnskådespelarna i svensk film. Mannen som ger flickan blod och husrum är fadersfigur och mördare, kanske pedofil. Per Ragnar i en sällsynt filmroll spelar honom med stor sorg och små medel. Tre utanförmänniskor, lidande var och en på sitt sätt, som kunde ha varit med i en film av Tim Burton. Den filmen hade varit full av medvetna överdrifter och självironier. Tomas Alfredson väljer den hårresande antydningen, den svarta humorn och vardagstristess med skilsmässofamiljer, melankoli, fylla och Gyllene Tider på radion i en vintermörk, typisk Stockholmsförort. Det skräckromantiska allvaret, den ruggiga lystern i bilderna av verklighetens möte med något annat har i alla fall regissörerna gemensamt.

Information till våra läsare

Äktsvensk skräckfilm

LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN Regi: Tomas Alfredson I rollerna: Kåre Hedebrant, Lina Leandersson, Per Ragnar m fl Sandrew