Äkta och nära om barnlöshet

Elinor söker tröst i tvättstugan. I timmar kan hon sitta där, i det varma mörka utrymmet, med det trygga brummandet av tvättmaskinen som enda sällskap. Ted i sin tur söker tröst och sällskap på ett gym. Där möter han Gina, en personlig tränare som lär honom att äta, tänka och leva på ett helt nytt sätt. Och mer än så.
Den tröstlösa kamp som paret Mackey har fört mot sin barnlöshet med otaliga sjukhusbesök, hormonbehandlingar och krossade förhoppningar, har lett till att lyckan i deras äktenskap försvunnit. Deras äventyr i sängkammaren har förvandlats. Det som tidigare var spännande och eggande, är nu en statisk process. Deras sexuella samliv har förvandlats till en manisk göra-barn-maskin, som månad efter månad producerar falska förhoppningar och en graviditetssticka med ett streck för lite.

Och det är precis här boken börjar. Elinor sitter i tvättstugan och råkar lyfta luren och höra ett samtal mellan hennes man och Gina. Och det är inte kost eller träning de diskuterar, utan det är deras nästa hemliga kärleksmöte.
Lyckan säljs separat har av andra beskrivits som en humoristisk bok och visst finns en gnutta torr humor. Men den här boken lockar inte mig till skratt, tvärt om. Jag har inte gråtit så mycket av en bok på länge. Lolly Winston beskriver på ett äkta och nära sätt barnlöshetens frustration, både ur mannens och kvinnans perspektiv. Berättelsen griper tag och får en att tänka efter. Så länge man står ut med sina egna känslor är det en lättläst bok, där sida efter sida avverkas utan att man tröttnar.
Boken Lyckan säljs separat, ska bli film med Julia Roberts i huvudrollen. Är det kanske därför som Lolly Winston klämmer in en actionhändelse i värsta Hollywoodstil i slutet av boken?