Åkeson i Lindö med en glädjesång
MATTIAS ÅKESON En sång till glädjen Galleri Kronan
Mattias Åkeson fångad under Kulturnatten med en av fotografierna från Lindö i bakgrunden. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
Att montera bilderna, de både ödsliga och ödesmättade trista vyerna över det nybyggda 70-talstillägget till idyllen vid Bråviken, på trä lägger inte något extra till bilderna, vi ser det vi ser.
Det är mycket som måste berättas om den här installationen, om den här inredningen av Galleri Kronan.
Det krävs ord. Det vi ser är ju fotografierna, en film som går på tv och en på en vägg. Hänvisningar ges till poeten Schiller, till dagens EU som fått sin musikaliska inramning av Beethovens An die Freude. En av filmerna handlar om en repetition av verket.
Åkesson som växt upp i Lindö, hänvisar till en norsk sociolog som beskriver ordet arbetslös, berättar om 60-talets "Negerbyn" i Lindö, drar linjer från begrepp som lika gärna skapar diktatur som demokrati, i olika länder.
Mattias Åkeson har utbildats vi konsthögskolan i Bergen, i Norrköping har vi mött honom som lärare på Konstskolan och som medlem i gruppen gutengut, en gång kallad "konstens pojkband". Pojkar, tre från Norge och så Mattias, talar mycket om överraskningar, nya former för att diskutera politik. Kontakter har odlats med Campus, med Integrationsverket, med Konstmuseet under utställningen Mönstring. Den här lilla utställningen på Kronan är Mattias Åkessons första egenutställning.
Vad gruppen vill säga kan man fundera över en lång stund. Vad Mattias Åkesson vill säga på Galleri Kronan är inte enklare. Att han tecknar en brytning i tiden då Lindöblev tillgängligare hr en speciell tyngd i Norrköping. Att han lägger fram An die Freude som en kommentar till EU-sammanghanget, det överstatliga samhällsbygget eller vad det kan vara, kan man också fundera länge över.
Jag ställer frågor, säger en del konstnärer, ger inga svar.
Jag får väl säga detsamma.
Tacksam för att någon åtminstone ställer frågor.
Så jobbar vi med nyheter